Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1944 69.djvu/304

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
302
Signaturförfalskning.
12: 9

signering av vissa verk av grafisk konst, som tillkommit genom avtryck. Skulle detta förbud åsidosättas och annan person än konstnären med dennes samtycke anbringa hans signatur å sådana avtryck, bör, enligt de grunder som i allmänhet gälla för förfalskningsbrotten, straff för signaturförfalskning icke ifrågakomma. Det i 19 § konstverkslagen stadgade bötesstraffet kommer däremot till tillämpning. I förevarande paragraf bör endast bestraffas, att någon utan lov anbringar annans signatur. Tydligt är att om en konstnär skulle anbringa eller låta anbringa sin signatur å ett verk, som härrör från någon annan såsom upphovsman, detta utgör s. k. intellektuell förfalskning och icke blir straffbart enligt förevarande paragraf, som endast avser materiell förfalskning.

För att straff skall inträda, skall genom signaturens anbringande givas sken av att annan bestyrkt att han är upphovsman till verket. Av det ovan sagda framgår, att detta bestyrkande icke behöver framstå såsom egenhändigt. Huruvida signaturens rätte innehavare är upphovsman till verket eller ej är icke av någon avgörande betydelse, ej heller av vad anledning upphovsmannen kan ha underlåtit att själv draga försorg om signering. Så snart en skenbart äkta signatur blivit anbragt utan lov, föreligger straffbar signaturförfalskning. Sådan är utesluten om signaturen anbringas på sådant sätt att den icke kan tagas för äkta, t. ex. om den som utför kopia av ett konstverk därå anbringar sin egen signatur i denna egenskap jämte en efterbildning av upphovsmannens signatur å originalet. Konstverkslagen 8 a § förbjuder, såsom ovan anmärkts, i regel endast sådan signering av efterbildning varigenom kan uppkomma förväxling mellan denna och originalverket. Huruvida efterbildningen i och för sig är enligt konstverkslagen lovlig eller icke, saknar betydelse för straffbarheten av signaturförfalskning. Denna är att anse såsom fullbordad så snart den obehöriga signaturen blivit anbragt. Något särskilt begagnande därav erfordras sålunda icke. Straffsatsen synes skäligen böra upptaga böter, utan särskilt minimum, fängelse och straffarbete, icke över två år.

Då förevarande bestämmelse är tillämplig, skall straffbestämmelse i konstverkslagen icke därjämte användas. I fråga om konkurrens med 21 kap., t. ex. då ett konstverk med förfalskad signatur försålts eller utbjudits till försäljning, bliva att tillämpa samma grundsatser som tidigare angivits beträffande urkundsförfalskning.


10 §.

Av ålder ha i skilda länders strafflagstiftning rubbande av gränsmärken och liknande åtgärder varit belagda med stränga straff, enligt den svenska medeltidsrätten understundom med dödsstraff. Av 1734 års lag reglerades ämnet i jordabalken 13 kap. Strafflagen av 1864 stadgade i 12: 11: "River, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller annat gränsmärke, eller märke, som till betecknande av bestämd vattenhöjd satt är; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Samma lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätten" Stadgandet har