ha märken av detta slag, vilka anbragts i kontrollsyfte, betecknats såsom kontrollmärken och ansetts böra åtnjuta skydd mot förfalskning allenast om de härröra från offentlig myndighet. Att inrymma signaturer under 1 §, vare sig bland handlingar eller bland bevismärken, skulle icke kunna undgå att medföra rubbning av den gränsdragning, som förslaget sökt genomföra i de båda nyssnämnda paragraferna. Därav skulle nämligen föranledas en benägenhet att under 1 § såsom urkunder hänföra åtskilliga andra med signaturer likartade märken å olika föremål, t. ex. namnteckningar eller exlibris såsom ägaremärken. Kommittén har därför funnit att behovet av straffskydd för signaturer å konstverk bör tillgodoses genom en särskild bestämmelse, som funnit plats i förevarande paragraf.
Enligt denna straffbelägges endast obehörigt anbringande av signaturer. "Begagnande" av falsk signatur genom salubjudande av konstverket torde erhålla en tillfyllestgörande reaktion genom bestraffning enligt 21 kap. Särskilda straffbestämmelser mot förstörande av en äkta signatur torde icke påkallas av något praktiskt behov.
Den föreslagna bestämmelsen avser allenast signaturer på konstnärligt el" ler dylikt verk. För sådana märken å vanliga industriprodukter, som innehålla uppgift å tillverkaren, synes något straffskydd utöver det som beredes genom lagstiftningen om varumärken m. m. ej vara erforderligt. Å andra sidan lärer det icke vara lämpligt att begränsa skyddet enligt förevarande paragraf till konstverk i egentlig mening. Lagstiftningen om rätt till verk av bildande konst omfattar numera även alster av konsthantverk och konstindustri, med undantag av beklädnadsartiklar och vissa vävnader. Jämväl hantverks- och industriprodukter med viss konstnärlig karaktär böra, i den mån de förses med upphovsmannens signatur, bliva hänförliga under det nu föreslagna stadgandet. Såsom framgår av ovan berörda bestämmelser i konstverkslagstiftningen förekommer signering icke endast å ett enda originalexemplar av ett konstverk. Detta kan framställas i flera exemplar, som antingen äro helt likvärdiga eller av vilka något är original och de övriga avtryck eller eljest kopior, såsom särskilt förekommer inom grafisk konst och inom glas- och porslinstillverkning. Alla sådana exemplar böra, i den mån de signeras, omfattas av den nya bestämmelsen.
Föremål för skyddet är namnteckning eller annan signatur. Härvid kunna ifrågakomma alla beteckningar, vilka erhållit användning såsom äkta signaturer. Det är icke nödvändigt att den äkta signaturen anbringas egenhändigt. Visserligen är detta lämpligt och vanligt, men i viss utsträckning förekommer att konstnärer låta andra anbringa deras signaturer, i synnerhet å verk som framställas i större antal. Enligt motiven till konstverkslagen 8 a § bör intet stå i vågen för att den konstnärlige upphovsmannen till en teckning eller målning, som är ämnad att återgivas på konstföremål av glaseller porslinstillverkning, med laga verkan medger fabrikanten rätt att anbringa hans signatur å de fabrikat varå konstverket förekommer. Även sådan signering bör åtnjuta skydd i förevarande sammanhang. Nyssberörda 8 a § stadgar, såsom ovan nämnts, förbud mot annan än egenhändig
