15 KAP.
Emedan 11 kap. i förslaget begränsats till att omfatta brott mot allmän
ordning, föreslås att bestämmelserna om hemfridsbrott och andra brott mot
enskild frid överflyttas till SL 15 kap., i vars överskrift därefter jämte brott
mot annans frihet även bör nämnas brott mot annans frid. De enligt
förslaget i slutet på SL 15 kap. tillagda paragraferna äro likalydande med
SL 11: 10–14.
16 KAP.
Enligt förslaget skola falskt åtal och liknande brott behandlas i 13 kap.
På grund härav föreslås, att bestämmelserna i SL 16: 1–6 upphävas och
att överskriften till SL 16 kap. begränsas till att avse ärekränkning.
Bestämmelsen i SL 16: 14 flyttas enligt förslaget till 6: 3.
18 KAP.
Då bestämmelser om fylleri, djurplågeri och hållande av spelhus i
förslaget upptagas i 11: 10, 12 och 13, föreslås upphävande av SL 18: 14–16.
19 KAP.
Det nuvarande 19 kap. handlar om skadegörelse genom eld eller på annat
sätt. Kapitlet innehåller sålunda bestämmelser angående mordbrand och
annat eldsåsättande, åstadkommande av förödelse genom explosion av
sprängämne, förorsakande av skeppsbrott eller annan sjöskada ävensom
skadegörelse på sjömärke eller annan dylik åtgärd med uppsåt att förleda eller
skada sjöfarande, skadegörelse och liknande åtgärder beträffande
kommunikationsanläggningar och ledningar av varjehanda slag, ävensom beträffande
allmän minnesvärd, gruva m. m., spridande av kreaturssjukdom, förgiftande av
kreatursfoder samt uppsåtlig skadegörelse på annans egendom över huvud.
De flesta brotten i 19 kap. SL utmärkas av att handlingen genom skadegörelse eller på liknande sätt åstadkommer en yttre effekt men därjämte innebär en fara som sträcker sig utöver effekten. Kommittén har låtit sistnämnda förhållande bliva en ledande synpunkt vid utformningen av det nya 19 kap. Kommittén har därför funnit sig böra utbryta den blotta skadegörelsen ur detta sammanhang och överföra den till 24 kap. att behandlas i samband med den åverkan på fast egendom, som även enligt strafflagens hittillsvarande lydelse är upptagen i nämnda kapitel.
Förevarande kapitel ägnas, såsom nyss anförts, åt brott som innebära fara. För att redan faran för en effekt skall kunna tillmätas avgörande betydelse för
