frågan om en handlings kriminalisering måste fordras, att handlingen hotar viktiga intressen.
I kapitlet upptagas därför i stort sett endast bestämmelser om straffskydd mot framkallande av fara i följande hänseenden, nämligen (omedelbar) fara för människors liv eller hälsa; fara för omfattande förstörelse av annans egendom: fara för hinder eller störning i trafik eller annan sådan verksamhet, som är betydelsefull för den allmänna samfärdseln; vidare fara för hinder eller störning i användandet av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft, eller i användandet av egendom med avsevärd betydelse för rikets försvar, folkhushållning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållandet av allmän ordning eller säkerhet i riket. Vid åtskilliga hithörande brott riktar sig faran såväl mot människor som mot egendom. Detta utgör ett skäl för att behandla ifrågavarande brott såsom en särskild grupp vid sidan av brotten mot människors kroppsliga integritet i 14 kap. och brotten mot egendom i 24 kap.
Genom handling som hör till ifrågavarande brottsgrupp framkallas i allmänhet fara som ej hotar endast enstaka människor eller föremål utan en mera obestämd och vidsträckt krets av objekt. Om brand anlägges, uppstår sålunda på grund av spridningsrisken i allmänhet fara för alla människor och föremål som finnas i närheten av brandstället, och en explosion framkallar likaledes i regel fara för hela omgivningen. Vid vissa till det föreslagna kapitlet hörande brott har uppställts en fordran, att gärningen för att vara straffbar enligt kapitlet skall på detta sätt innebära allmän fara. Detta gäller förgiftande av livsmedel m. m., som behandlas i 5 §, och dess motsvarighet i 7 §, avseende förgiftning m. m. som riktar sig mot djur eller växter. Det fordras sålunda i dessa fall, att gärningen innebär allmän fara för människors liv eller hälsa eller allmän fara för djur eller växter tillhörande annan än gärningsmannen. Kapitlet omfattar emellertid även gärningar, genom vilka någon allmän fara icke åstadkommes i det särskilda fallet. Även anläggande av brand, vars farlighet i betraktande av omständigheterna i det särskilda fallet får anses begränsad, föres sålunda till ifrågavarande brottsgrupp med hänsyn till den allmänfarlighet, som dock typiskt utmärker denna gärning. Sådana väl ej i det särskilda fallet men till sin typ allmänfarliga gärningar upptagas i kapitlet, om faran är särskilt kvalificerad. Orsakande av brand eller explosion, vars farlighet är begränsad, föres sålunda hit, om gärningen innebär fara för annan till liv eller lem, oavsett att måhända endast en människa utsatts för fara. I likhet med Thyrén , som i sitt utkast (V) ägnat ett kapitel åt ifrågavarande brottsgrupp, har kommittén genom kapitelrubriken betecknat brotten som allmänfarliga.
Från de synpunkter som nu angivits torde alla de i 19 kap. SL behandlade brotten med undantag av den blotta skadegörelsen böra erhålla motsvarigheter i ett nytt 19 kap. Hit torde emellertid även böra hänföras vissa brott, som nu behandlas i 14 kap. SL, såsom att förgifta varor så att allmän fara för människors liv eller hälsa därav kommer och att försälja förfalskade och därför farliga livs- eller läkemedel. Det i SL 14: 21 behandlade
