Enligt kommitténs mening är det ej lämpligt att, såsom i gällande lag skett, angiva mordbrandsobjektet genom en uppräkning av vissa kategorier av egendom. Såsom mordbrandsobjekt bör vilken som helst egendom godtagas, om elden framkallar sådan fara som bör vara utmärkande för ifrågavarande brott. I 1 §, som innehåller den grundläggande bestämmelsen angående mordbrand, har därför i förevarande avseende blott stadgats, att det skall vara fråga om brand som innebär fara för annan till liv eller lem eller för omfattande förstörelse av annans egendom; huruvida branden anlagts i egen eller annans egendom är däremot likgiltigt från ifrågavarande synpunkt.
Genom denna ändring i brottsbeskrivningen har i mordbrandsbrottet upptagits vissa fall, som enligt gällande lag äro straffbara enligt SL 19: 3 och således icke utgöra mordbrand, nämligen fall i vilka fara uppstått ej för människor eller människors boningar eller vistelserum eller egendom som avses i SL 19: 2 andra stycket utan för omfattande förstörelse av annan tillhörig egendom av annat slag. Föreligger fara för omfattande förstörelse av annans egendom, synes gärningen nämligen vara av så allvarlig art, att den väl förtjänar att bestraffas såsom mordbrand. Med omfattande förstörelse av annans egendom åsyftas blott skada som är kvantitativt betydande, men på bedömandet huruvida förstörelsen är omfattande inverkar även egendomens värde från ekonomisk, kulturell eller annan synpunkt. Att en plånbok innehållande en större summa råkar i fara att brinna upp åsyftas ej, om faran skulle inskränka sig till detta, och ej heller att föga värdefulla rishögar hotas av eld, även om de skulle ha stor utsträckning. Det fordras vidare, att det är annans egendom som hotas av omfattande förstörelse. Om en lantbrukare sätter eld på sitt eget hus i vilket utom hans egen bostad även finnes en drängkammare, är gärningen under vissa förhållanden icke att bedöma som mordbrand, nämligen om någon spridning av elden ej behöver befaras och drängen icke råkar i fara och ej heller förlorar eller riskerar mera än bohag av ringa värde.
Genom ändringen av brottsbeskrivningen sker å andra sidan en inskränkning av det såsom mordbrand straffbara området. Enligt förslaget fordras nämligen, till skillnad från vad som gäller enligt SL 19: 1 och 2, att fara föreligger i det särskilda fallet. Ett anläggande av brand, som ej i det särskilda fallet innebär fara, synes nämligen icke böra medföra straff efter den för mordbrand stadgade stränga straffskalan.
Där förevarande paragraf icke blir tillämplig, kan det i stället vara att döma för skadegörelse enligt 24: 1–3 i förslaget, förutsatt att annans egendom uppsåtligen skadas. Ofta torde skadegörelsen vara att anse som grov och därför föranleda straff enligt förslagets 24: 3, vari stadgas fängelse eller straffarbete i högst fyra år. Uppstår ej skada å annans egendom, kan i vissa fall föreligga försök till grov skadegörelse vilket är straffbart enligt 24: 6 i förslaget. För oaktsamt framkallande av sådan eldfara som avses i 1 § stadgas straff i 8 §.
Förfaringssättet vid mordbrand angives i gällande lag såsom ett eldsåsättande. Det fordras, att en självständig eld uppkommit i ett föremål som kan
