Även enligt kommitténs åsikt erfordras en strängare straffskala än den normala för vissa fall. Strängare straff föreslås därför där brottet är att anse som grovt. I lagtexten framhållas två fall såsom exempel på omständigheter, vilka kunna men ej alltid måste medföra att grov allmänfarlig förgiftning anses föreligga.
Det ena är det, att gärningsmannens uppsåt ej blott, såsom i första stycket förutsättes, omfattar att framkalla allmän fara för människors liv eller hälsa utan sträcker sig därutöver nämligen till att beröva annan livet eller skada annans hälsa. En allmänfarlig gärning enligt första stycket, som utföres med sådant uppsåt, synes vara ett illdåd, som bör drabbas av strängt straff. Kommittén föreslår, att straffet för detta fall skall kunna bestämmas till straffarbete från och med fyra till och med tio år eller på livstid. Om försök till mord, dråp eller misshandel föreligger, ådömes straff härför i konkurrens med allmänfarlig förgiftning. Att annan verkligen kommit till skada torde ej böra fordras för att den strängare straffsatsen skall bliva tillämplig. Har emellertid gärningsmannen genom ifrågavarande slags brott uppsåtligen tillfogat sådan skada, bliva bestämmelserna i 14 kap. SL angående uppsåtligt dödande eller orsakande av kroppsskada att tillämpa i konkurrens med förevarande paragraf.
Ett annat fall, då den strängare straffsatsen kan vara att tillämpa, är det att många människor utsättas för fara. Som faran även i detta avseende skall vara täckt av uppsåt, låt vara att uppsåtet ej går ut på att skada någon människa, utmärkes gärningen även i detta fall av synnerlig hänsynslöshet som väl förtjänar sträng bestraffning. Om i detta fall någon människa kommer till skada, ådömes straff i konkurrens med vållande till annans död eller vållande till kroppsskada.
Enligt SL 14: 20 a första stycket skall handlande eller annan, vars yrke är att sälja eller bereda livsmedel, mista rätten att driva denna näring, om han beträdes med att sälja förfalskade livsmedel som äro farliga för människors liv eller hälsa, och motsvarande gäller enligt andra stycket i samma paragraf beträffande försäljning av farliga förfalskade läkemedel. Dessa bestämmelser, som härröra från lagkommitténs år 1839 avgivna förslag till strafflag, upptogos i 1864 års strafflag, ehuru de ej stå väl samman med den genom näringsfrihetsförordningen samma år införda regeln att med vissa undantag varje svensk medborgare skall äga idka handel. För handel med apoteksvaror fordras emellertid särskilt tillstånd, varför bestämmelserna äga betydelse där apotekare säljer förfalskade läkemedel. Att bibehålla bestämmelserna med deras nuvarande ringa räckvidd synes icke böra komma i fråga. Att åter utsträcka deras räckvidd så att handelsidkare, som gör sig skyldig till brott av ifrågavarande slag, i allmänhet därefter skulle bliva för alltid eller för viss tid bolagen rätten att idka handel synes icke heller böra komma i fråga i detta sammanhang. En sådan lagändring skulle nämligen innebära ett ställningstagande av principiell betydelse till frågan om straffsystemet och faller fördenskull utanför kommitténs uppdrag. Kommittén har därför funnit sig böra lämna bestämmelserna utan motsvarighet i sitt förslag.
