Sida:SOU 1944 69.djvu/375

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
373
Allmänfarlig förgiftning.
19: 5

uraktlåtenhet att vidtaga försiktighetsmått enligt epidemilagen. Det är emellertid att märka, att ansvar ej inträder med mindre gärningsmannen har uppsåt att sjukdomen skall överföras.

Jämte den primäreffekt som nu beskrivits fordras för paragrafens tillämplighet, att handlingen framkallar fara för människors liv eller hälsa. Innebörden av att faran skall vara allmän har nyss belysts. Att här talas om människors liv eller hälsa i stället för såsom vid mordbrand och härverk om liv eller lem beror blott på att fara för hälsa här synes mera exakt angiva den vanliga effekten av gärning av ifrågavarande slag. För att människors hälsa skall anses vara utsatt för allmän fara av sjukdom fordras uppenbarligen, att sjukdomen icke är av bagatellartat slag.

Såsom redan berörts fordras uppsåt omfattande alla objektiva förutsättningar för straffbarhet. Det är således ej nog att primäreffekten, d. v. s. förgiftandet, överförandet av smitta etc., åstadkommes uppsåtligen. Därutöver kräves, att gärningsmannen har uppsåt att framkalla allmän fara för människors liv eller hälsa. Av paragrafen drabbas dock ej endast sådana, som av hämndlystnad, för att terrorisera i politiskt syfte eller av dylika mindre vanliga motiv åsyfta att människor skola skadas. Eventuellt uppsåt är här som oftast eljest tillräckligt. Den som inser att faran kan uppstå men ändock företager den ifrågavarande handlingen, faller sålunda under paragrafen, där det på grund av omständigheterna måste antagas att han skulle handlat på samma sätt om han varit viss om att faran skulle inträda.

Straffet är enligt första stycket straffarbete i högst sex år. I jämförelse med allmänfarlig förgiftning enligt SL 14: 19 och försäljning av förfalskade livsmedel enligt SL 14: 20 a innebär detta en strafflindring. För normalfall är nämligen straffet enligt förstnämnda lagrum straffarbete från och med sex till och med tio år och enligt det senare straffarbete från och med två till och med sex år. Den föreslagna bestämmelsen omfattar emellertid fall, som icke rymmas under de nämnda lagrummen i gällande lag. Straffskalan enligt SL 14: 20 för lagstridig försäljning av gift åter är mildare än den föreslagna. Det är emellertid att märka, att SL 14: 20 icke såsom den föreslagna bestämmelsen förutsätter uppsåtligt framkallande av allmän fara. Den skada för annan till liv eller hälsa som förutsättes i SL 14: 20 har karaktären av ett objektivt överskott. Vid utmätande av straff enligt den föreslagna straffskalan är, i synnerhet då det är fråga om överförande av smittosam sjukdom, ledning att hämta av 6 §:s straffskala, som för överförande av könssjukdom eller utsättande för fara därför stadgar ett straff av högst straffarbete i två år.

Enligt gällande rätt stadgas straffskärpning för vissa fall. I SL 14: 19 stadgas sålunda straffarbete på livstid för det fall att gärning, som sker med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa, får till följd att någon dör, och detsamma gäller där svår kroppsskada kommit av gärningen såvida ej synnerligen mildrande omständigheter föreligga. Enligt SL 14: 20 a är straffet, om någon får svår kroppsskada, straffarbete från och med sex till och med tio år och, om någon ljuter döden, straffarbete på livstid eller i tio år.