må nämnas överträdelse av föreskrift om isolering, förbud mot att beträda visst område eller viss ladugård eller förbud mot att släppa kreatur på bete. För att bestämmelsen skall vara tillämplig fordras ej, att gärningsmannen insett smittofaran men väl att han borde ha insett denna. Huruvida själva överträdelsen måste vara uppsåtlig beror på den föreskrift som är i fråga; avser denna endast uppsåtligt handlande föreligger ej överträdelse med mindre gärningsmannen uppsåtligen åsidosatt den. I vad mån okunnighet om föreskrift kan lända till ursäkt får här som eljest bedömas efter allmänna grundsatser. Att, såsom i SL 19: 17 andra stycket skett, särskilt i detta sammanhang uttryckligen stadga, att överträdelsen skall ha skett veterligen, har icke ansetts lämpligt.
I epidemilagen finnas straffbestämmelser avseende överträdelser av föreskrifter enligt lagen. För gärning som innefattar sådan överträdelse och som därjämte på grund av oaktsamt framkallande av fara jämväl faller under förevarande lagrum, dömes till straff såväl enligt epidemilagen som enligt strafflagen, varvid 4 kap. SL tillämpas. I epizootilagen åter. 12 §, hänvisas för närvarande beträffande straffet till SL 19: 17 andra stycket. Då den nu föreslagna bestämmelsen emellertid såtillvida är till sin räckvidd mera begränsad än bestämmelserna i SL 19: 17 andra stycket som den för sin tillämplighet förutsätter att genom överträdelsen vållats allmän fara, är den icke tillfyllest såsom straffsanktion för epizootilagen. Kommittén föreslår därför, att i epizootilagens nämnda paragraf stadgas samma straff som i epidemilagen. Där jämväl förevarande lagrum är tillämpligt, blir epizootilagens straffbestämmelse, liksom motsvarande i epidemilagen, att tillämpa i konkurrens med strafflagen.
Den som av grov oaktsamhet utsätter annan för fara att bliva smittad av könssjukdom, straffas enligt 6 § andra punkten. Om gärningen dessutom innefattar överträdelse av föreskrift till förebyggande eller hämmande av sådan sjukdom och gärningsmannen därigenom av oaktsamhet framkallar allmän fara för spridande av sjukdom, tillämpas jämväl förevarande paragraf.
Såsom straff föreslås böter eller fängelse. Enligt SL 19: 22 är straffet i vissa fall fängelse i högst sex månader eller böter och i andra fall böter. Enligt SL 19: 17 andra stycket är det böter eller, om sjukdom kom av gärningen, i regel fängelse eller straffarbete i högst ett år.
Ehuru brottsbeskrivningarna i kommitténs förslag liksom i den gällande svenska strafflagen och utländska strafflagstiftningar av praktiska skäl vanligen äro avfattade med tanke närmast på positivt handlande, äro de avsedda att omfatta även likvärda underlåtenhetshandlingar. Det är sålunda uppenbart, att såväl enligt förslaget som enligt gällande lag en banvakt, som underlåter att lägga om en växel där så skall ske, kan vara lika straffbar som om han lagt växeln fel. Likaså kan den. som är satt att vakta en
