eld men beger sig därifrån med påföljd att elden sprider sig, bliva ansvarig därför som om han vidtagit positiva åtgärder för att sprida elden.
För vissa fall har emellertid i gällande strafflag uttryckligen stadgats ansvar för underlåtenhet. I SL 14: 19 tredje stycket stadgas sålunda straff, där någon som utan uppsåt orsakat förgiftning så att allmän fara för människors liv eller hälsa därav uppkommit icke, ändå att han blivit det varse, söker att där så ske kan genast avvärja faran, och i SL 19: 19 ges en motsvarande straffbestämmelse beträffande den som genom förgiftning åstadkommit allmän fara för annans kreatur. Enligt båda lagrummen kräves att underlåtenheten är uppsåtlig.
Enligt kommitténs mening är det lämpligt att det, såsom i gällande lag skett, för vissa fall uttryckligen stadgas straff för den som uppsåtligen underlåter att avvärja fara som han själv framkallat. Det förutsättes, att han, t. ex. därför att ej ens oaktsamhet i förhållande till farans framkallande ligger honom till last, icke ådragit sig ansvar genom sitt positiva handlande. En bestämmelse av detta slag har upptagits i 13: 8, vari stadgas straff där någon, som genom osann vittnesutsaga, falskt åtal eller annan i någon av de föregående paragraferna i 13 kap. behandlad gärning framkallat fara för att annan skall bliva oskyldigt åtalad eller dömd eller eljest lida avsevärt förfång utan att han dock är förfallen till straff enligt någon av de ifrågavarande paragraferna, underlåter att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras. I förevarande paragraf har, delvis i anslutning till bestämmelserna i SL 14: 19 och 19: 19, upptagits en liknande bestämmelse om straff för den som genom handhavande av eld, spridande av gift eller överförande eller spridande av sjukdomssmitta framkallat fara för annan till liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom som ej tillhör honom själv. Som exempel på situationer, där underlåtenhet att avvärja faran blir straffbar enligt paragrafen, må nämnas, att eld sprider sig från en med iakttagande av tillbörlig försiktighet antänd avfallshög eller att vara som släppts ut i handeln sedermera befinnes vara giftig eller smittoförande.
Straffet, som enligt SL 14: 19 tredje stycket är så strängt som straffarbete från och med sex månader till och med två år med betydande förhöjning om svår kroppsskada eller död kommer av förgiftningen och enligt SL 19: 19 är böter eller fängelse i sex månader, har i den av kommittén föreslagna bestämmelsen ansetts kunna generellt sättas till fängelse eller böter. Det är emellertid att märka, att där underlåtenheten framstår såsom likvärd med positiv handling, icke förevarande paragraf utan i stället de för motsvarande positiva handling givna straffbestämmelserna äro att tillämpa.
Vid blivande revision av 14 kap. SL bör tagas under övervägande, huruvida icke även i nämnda kapitel skola upptagas bestämmelser motsvarande den nu förevarande med avseende å fall, då fara framkallats som icke har den för nu ifrågavarande kapitel utmärkande karaktären av allmänfara.
