sambandet med offentlig tjänst särskilt påverkat utformningen av straffbestämmelserna.
Inom området av generella ämbetsbrott bildar det i förevarande paragraf beskrivna tjänstemissbruket den centrala kvalificerade brottstypen. Under det att i SL 25: 16 det kvalificerade brottet uteslutande grundas på ett subjektivt rekvisit – uppsåt i förening med visst syfte – har förslaget såsom kvalifikationsgrunder upptagit ett objektivt och ett subjektivt rekvisit. I objektivt avseende fordras att ämbetsmannen missbrukar sin myndighet eller eljest sin ställning, vilket avser att vara en motsvarighet till det inom förmögenhetsbrotten för trolöshet mot huvudman gällande rekvisitet, att någon missbrukar behörighet att företräda huvudmannen eller eljest sin förtroendeställning. Liksom vid trolöshet avses i första rummet rättsliga förfoganden, vilka företagas i förhållande till andra offentliga organ eller till enskilda medborgare, t. ex. att en domare meddelar vrång dom, en åklagare anställer falskt åtal eller en överordnad myndighet ger sina underordnade oriktiga instruktioner. Vid sidan därav omfattar missbruket sådana åtgärder av faktisk karaktär vartill möjlighet öppnats för ämbetsmannen genom hans ställning, t. ex. att använda en tjänstebil till en nöjesresa. I båda dessa avseenden kan straffbart missbruk förekomma även i form av underlåtenhet att vara verksam. Utanför tjänstemissbruk falla däremot förfaranden, vilka icke äga samband med ämbetsmannens utövning av myndighet eller ställning, t. ex. uteblivande från tjänstgöring eller underlåtenhet att iakttaga föreskriven tid för en tjänsteåtgärd utan att därav uppkommer någon menlig verkan.
Emedan tjänstemissbruk gjorts subsidiärt i förhållande till trolöshet, kommer missbruk i ekonomiskt avseende av tjänsteställning i stor utsträckning att hänföras under trolöshetsbrottet. Om gärningen icke medför förmögenhetsskada eller denna träffar annan än huvudmannen – ämbetsmannen utkräver t. ex. för hög utskyld men redovisar riktigt belopp – skall emellertid, där det ej är bedrägeri, straff inträda för tjänstemissbruk. Utanför det ekonomiska området straffas tjänstemissbruk städse efter förevarande paragraf. Såsom subjektiv kvalifikationsgrund förekommer i nuvarande 25: 16 uppsåt i förening med viss avsikt, nämligen att gärningen sker för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller eljest till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet. Vid lagrummets tillkomst torde uppfattningen varit, att det i senare ledet nämnda fallet, att ämbetsmannen förgick sig av förhastande, omfattade andra uppsåtliga tjänstefel än sådana som täcktes av nyss angivna "onda uppsåt".[1] Men enligt stadgad rättspraxis hänföras uppsåtliga tjänstefel utan ifrågavarande avsikt under oaktsamhetsbestämmelsen i SL 25: 17 (t. ex. NJA 1932 s. 668. 1935 s. 178, 1937 s. 414).
Förslaget fordrar för tjänstemissbruk blott uppsåt, utan begränsning till avsikt, att tillfoga det allmänna eller någon enskild skada eller förfång. Uppsåtet skall alltså kunna gå ut på att tjänsteåtgärden medför förfång även
- ↑ Jfr avfattningen av strafflagen för krigsmakten 111 §, som går tillbaka på en med allmänna strafflagen samtida förebild i strafflagen för krigsmakten den 11 juni 1868 10: 1.
