avsättning och frihetsstraff, i stället skall tillämpas ett i samma mån svårare allmänt straff. Paragrafen innehåller därför föreskrift, att om ämbetsstraff icke kan ådömas, emedan ämbetsmannen ej längre innehar sin tjänst, hänsyn därtill skall tagas vid prövning av frågan, huruvida och till vilket mått annat straff som kan följa å brottet må ådömas.
Därest straffsatsen för ämbetsbrottet, såsom i fråga om tjänstefel enligt 5 §, endast innehåller ämbetsstraff jämte dagsböter såsom lägsta straff, erbjuder böteslatituden uppenbarligen icke utrymme för att utmäta ett mot avsättning eller suspension svarande straff. Av detta skäl har i paragrafen tillagts föreskrift om att i sådant fall fängelse må ådömas i stället för böter. Höjningen av straffet är fakultativ med tanke på sådana fall, då ämbetsmannen förskyllt avsättning eller suspension på grund av ovärdighet eller olämplighet att utöva ämbetet och icke på grund av brottets svårhet i och för sig. Om här ämbetsmannen lämnat befattningen och något skyddsbehov ej längre föreligger, kan det ifrågakomma att låta straffet stanna vid dagsböter.
I allmänna tjänstepensionsreglementet den 30 december 1941 och i vissa andra pensionsförfattningar föreskrives att tjänsteman ej må komma i åtnjutande av pension, därest han genom laga kraft ägande beslut blivit för förbrytelse i tjänsten dömd, i stället för till avsättning, till straff enligt SL 2: 17. Då förslaget innebär, att sistnämnda lagrum upphäves och ämbetsbrott i hithörande fall föranleder direkt utmätande av allmänt straff, bör i förslaget upptagas ett efter dessa nya regler avpassat underlag för motsvarande förlust av pensionsrätt. För detta ändamål har givits en bestämmelse att, om ämbetsman i fall som avses i förevarande paragraf finnes hava förskyllt avsättning, domstolen skall utsätta detta i domen; därvid böra även angivas de av den dömde innehavda befattningar vilka omfattas av det förskyllda avsättningsstraffet. Till denna förklaring i domen kan genom ändrade bestämmelser i pensionsförfattningarna förlusten av pensionsrätt anknytas.
Paragrafen är avfattad uteslutande med tanke på det fall, att ämbetsmannen icke innehar mer än en allmän befattning. Om han innehar flera sådana befattningar, kommer avsättning eller suspension att omfatta samtliga eller vissa av dem enligt de närmare regler som uppställas i förslagets 2: 16I sådant fall får vid den i förevarande paragraf föreskrivna straffmätningen hänsyn tagas till den eller de befattningar vilka regelrätt skolat omfattas av ämbetsstraffet men vilka ämbetsmannen frånträtt så att de ej kunna inbegripas däri.
Om en ämbetsman visserligen lämnat den tjänst han innehade vid begående av ämbetsbrottet men före domen befordrats eller övergått till en annan befattning, medför den i 2: 16 givna regeln, enligt vilken avsättning principiellt skall omfatta samtliga befattningar ämbetsmannen innehar och suspension må omfatta flera sådana befattningar, att såsom ämbetsstraff bör ådömas mistning av den nya befattningen. Jämväl i sådana fall är förevarande paragraf tillämplig. Huruvida och till vilket mått allmänt straff skall
