ådömas får, såsom vid 2: 15 framhållits, avgöras med beaktande av om den nya befattningen är mer eller mindre värdefull än den vari brottet skett; i förra fallet skall tydligen någon förhöjning av det allmänna straffet ej ske.
Såsom framgår av inledningen till detta kapitel har förslaget uppställt gemensamma bestraffningsregler för å ena sidan ämbetsmans allmänna brott i samband med tjänsten och å andra sidan brott utan sådant samband. Dessa regler upptagas i 7 § och motsvara i nuvarande lag dels bestämmelserna om sammansatta ämbetsbrott i SL 25: 3 och 15, dels de generella reglerna om ämbetsstraff såsom påföljd vid allmänna brott i SL 2: 18 samt motsvarande speciella regler vid vissa brott i SL 8: 31 och 25: 20. De särbestämmelser som ytterligare ansetts erforderliga beträffande allmänna brott som ämbetsman förövat i samband med tjänsten upptagas i 8 §.
Enligt förslaget skola samtliga hithörande brott principiellt bedömas genom att den för varje brott tillämpliga allmänna straffbestämmelsen användes. Denna grundsats har icke erfordrat legalt uttryck i 25 kap. utan framgår av den begränsning som i de föregående paragraferna givits ämbetsbrotten i inskränkt mening och varigenom undantag gjorts för gärningar som eljest äro särskilt belagda med straff. När ett av ämbetsman förövat allmänt brott icke äger något samband med tjänsten, ger ämbetsmannens ställning icke upphov till någon annan straffrättslig fråga än den, i vad mån den offentliga tjänstens integritet påkallar att den brottslige skiljes från tjänsten, för alltid eller på viss tid. Om däremot brottet äger samband med tjänsten, tillkommer det särskilda spörsmålet, vilken inverkan detta förhållande bör utöva på det allmänna straffet. Förslaget utgår "härvid från att det försvårande moment i brottsligheten som utgöres av sambandet med tjänsten skall beredas erforderligt avseende inom den allmänna straffbestämmelsen. Liksom motsvarande försvårande moment inom enskild tjänst skall också ett allmänt brott i samband med offentlig tjänst föranleda förhöjt straff inom straffsatsen för det allmänna brottet. Ofta förekommande brottsfall av detta slag äro förskingring och annan trolöshet i samband med ämbete, vilka brott särskilt omnämnts såsom exemplifierande undantag från tjänstemissbruk i 1 §. I 1942 års lagstiftning ha straffsatserna i fråga om dessa och andra förmögenhetsbrott bildats med tanke på att inbegripa ifrågavarande försvårande moment, och kommittén förutsätter att motsvarande hänsyn till offentlig tjänst kommer att tagas i framtiden också på andra brottsområden. En för detta ändamål erforderlig generell höjning av vissa lägre straffskalor upptages i 8 §.
Om sålunda allmänna brott i samband med ämbete på uttömmande sätt bestraffas med tillämpning av straffsatsen för varje särskilt brott, kommer ett ämbetsstraff på ifrågavarande område, liksom vid allmänna brott utan samband med tjänsten, att helt betingas av uppgiften att skydda den offentliga tjänstens integritet. De för samtliga allmänna brott. de må vara behandlade i strafflagen eller annorstädes, gemensamma reglerna härom givas
i förevarande paragraf. I överensstämmelse med nuvarande SL 2: 18
