1. Beträffande ordinarie befattningshavare stadgas disciplinärt ansvar, om befattningshavaren gör sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller vanvördnad mot förman eller olydnad. Det tillägges, att om den felande icke låtit sig rätta av disciplinär bestraffning eller gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, han skall, där befattningen är tillsatt genom fullmakt, ställas under åtal inför domstol eller, där befattningen är tillsatt genom konstitutorial, antingen åtalas eller av förvaltningsmyndigheten skiljas från tjänsten.
I fråga om annan än ordinarie befattningshavare beskrives såsom disciplinförseelse att han ådagalägger försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller visar sig eljest olämplig. Vid svårare förseelser föreskrives att åtal sker inför domstol (t. ex. instruktionen för kammarkollegiet den 27 juni 1929 42 §).
2. Beträffande ordinarie befattningshavare stadgas disciplinärt ansvar, om han varder beträdd med fel eller försummelse i tjänsten eller låtit klandervärt uppförande komma sig till last. Om den som begått tjänstefel icke låter sig rätta av disciplinär bestraffning eller tjänstefelet är av svårare beskaffenhet, må förvaltningsmyndigheten avsätta honom eller, om han är tillsatt eller förordnad av Kungl. Maj:t, göra framställning om hans avsättning.
I fråga om icke ordinarie befattningshavare föreskrives disciplinärt ansvar, även i form av hans skiljande från tjänsten, om han gör sig skyldig till försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller till fel i tjänsten.
Gemensamt för ordinarie och icke ordinarie befattningshavare tillägges att om tjänstefel är av beskaffenhet att därå enligt allmän lag följer fängelse eller straffarbete eller om det innefattar kränkning av annans rätt, så att skadestånd därför kan ifrågakomma, eller om förvaltningsmyndigheten eljest finner skäl att skilja saken ifrån sig, må förvaltningsmyndigheten förordna om den felandes ställande under åtal vid domstol (t. ex. instruktionen för telegrafstyrelsen den 20 juni 1941 43 §). –
De sålunda beskrivna disciplinförseelserna äro mera omfattande än de generella ämbetsbrotten i strafflagen och giva ett större utrymme åt den bedömande myndighetens prövning efter omständigheterna i varje fall. Särskilt upprätthålles icke den fordran på åsidosättande av någon ämbetsmannen åliggande tjänsteplikt som enligt vad förut framhållits i gällande rätt och enligt uttrycklig bestämmelse i förslaget förutsättes för generellt ämbetsbrott. En disciplinär ansvarsbestämmelse av vanlig typ inbegriper sålunda till en början alla gärningar som komma i fråga såsom generella ämbetsbrott. Huruvida därjämte speciella ämbetsbrott inbegripas kunde i förstone synas böra besvaras nekande med hänsyn till att förenämnda bestämmelse i SL:s promulgationslag .18 § 3 punkten icke omfattar sådana brott som äro uttryckligen nämnda i strafflagen (i motsats till brott enligt 25: 16 eller 17)[1]. Bestämmelserna om speciella ämbetsbrott i strafflagen förutsättas här undantränga de disciplinära bestämmelserna. Emellertid har utvecklingen i praxis gått i motsatt riktning, och enligt sedvanerätt kunna även speciella
- ↑ Så Hagströmer, Svensk straffrätt l s. 54.
