1928 s. 324). I allmänhet torde ej heller sådan humanitär verksamhet inom den öppna socialvården, som utföres jämlikt myndighets förordnande, grunda ämbetsansvar; övervakare av villkorligt dömd eller tillsynsman över den som villkorligt frigivits eller utskrivits från straff eller annan frihetsberövande åtgärd torde sålunda ej vara underkastad ämbetsansvar. Det bör vidare erinras om att ett ärende för stat eller kommun kan anförtros enskild företagare eller yrkesidkare såsom vanligt privat uppdrag och icke såsom tjänsteärende, t. ex. uppdrag att verkställa en teknisk utredning eller att utföra en rättegång.
Vad beträffar andra organisationer än stat och kommun gäller ämbetsansvar i första rummet inom vissa kassor, verk eller andra inrättningar eller stiftelser, under förutsättning att dessa dels äro allmänna dels ock äro av Konungen stadfästade. För att bedöma om en inrättning är allmän kunna anläggas sådana synpunkter som att densamma utövar någon offentlig funktion, t. ex. de enskilda högskolorna, eller att inrättningen tjänar ett allmännyttigt ändamål och icke drives för att bereda affärsvinst, t. ex. hushållningssällskapen och ett flertal allmänna kreditanstalter, såsom Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska bostadskreditkassan och Svenska skeppshypotekskassan; däremot icke enskilda banker och försäkringsinrättningar. Betydelse tillkommer även det förhållandet att inrättningen grundats med hjälp av allmänna medel eller åtnjuter understöd av sådana medel. I vilken omfattning funktionärerna vid dessa inrättningar och stiftelser äro underkastade ämbetsansvar har varit föremål för olika meningar. Enligt lydelsen av SL 25: 22 skall detta ansvar otvivelaktigt tillämpas å de förvaltande organen, styrelse och ledande funktionärer. Men det har gjorts gällande, att de underlydande tjänstemännen icke skulle omfattas av ansvaret, enär det i SL 25: 22 använda uttrycket förvaltningsmyndighet icke skulle kunna inbegripa förvaltningsorganen vid de enskilda anstalterna. Emellertid har i rättspraxis ämbetsansvaret ansetts omfatta åtminstone sådana underlydande tjänstemän, vilkas verksamhet enligt organisatoriska föreskrifter avsåge uppfyllandet av den offentliga eller allmänna funktion som ligger till grund för ämbetsansvarets tillämplighet å den enskilda anstalten (NJA 1937 s. 656).
Slutligen gäller enligt SL 25: 22 andra stycket ett partiellt ämbetsansvar vid vissa enskilda kommunikationsinrättningar, nämligen kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning. Förutsättning för ansvaret är, att Konungen förordnat om anläggningens fridlysning enligt SL 19: 14. Ansvaret är begränsat till det speciella ämbetsbrott som består i underlåtenhet eller försummelse av åliggande till förekommande av olyckshändelse (SL 25: 15) och omfattar, i likhet med vad som gäller vid de statliga inrättningarna, samtliga anställda.
Thyrén har i sitt utkast (VII 20 §) bestämt ämbetsansvarets omfattning i huvudsak lika med nu gällande lag. Beträffande stiftelser och inrättningar
hava medtagits även de som, om ock ej stadfästade av Konungen, dock blivit
