ifrågakomma såsom ämbetsstraff. Men på grund av hithörande befattningars olikartade natur har kommittén ansett, att förutsättningarna för att använda suspension böra prövas i det särskilda fallet. Härvid förtjänar att beaktas bl. a. om suppleant finnes eller om befattningen är oavlönad. Om befattningens beskaffenhet gör suspension olämplig, kommer samtidigt avsättning ofta att vara en lindrigare påföljd än eljest och kan därför i viss mån ersätta suspension såsom straff för mindre svår brottslighet.
Enligt nuvarande SL 25: 22 förekommer ämbetsansvar även beträffande vissa innehavare av enskilda befattningar. Så är fallet dels inom allmänna, av Konungen stadfästade inrättningar eller stiftelser dels inom vissa enskilda kommunikationsanläggningar till följd av Konungens förordnande om fridlysning av anläggningen enligt SL 19: 14. Befattningshavare hos förstnämnda inrättningar eller stiftelser kunna dömas till avsättning eller suspension i samma utsträckning som offentliga funktionärer. Befattningshavare vid enskilda kommunikationsanläggningar kunna med tillämpning av SL 25: 15 endast dömas till avsättning, varemot suspension icke upptagits i detta lagrum på grund av att man ansåg det svårt att genomdriva dess verkställighet då den felande är anställd i enskild tjänst. Motsvarande svårighet föreligger emellertid i fråga om alla enskilda befattningar, och den begränsar sig i verkligheten icke till suspension utan gäller även avsättning. Ty i samtliga fallen ankommer verkställigheten av ämbetsstraffet icke på ett offentligt organ utan på ledningen av det enskilda företaget.
I förslaget har, såsom framgår av bestämmelsen i 25: 12 och motiven därtill, i vissa avseenden genomförts en begränsning i fråga om ämbetsansvar för befattningshavare i enskild tjänst. En direkt i lagen meddelad föreskrift om sådant ansvar föreslås endast beträffande två särskilda grupper av enskilda befattningshavare, nämligen dels de som förestå eller deltaga i vården av dem som äro berövade friheten, dels ock de som förestå eller deltaga i driften av allmän samfärdsel. Inom båda dessa verksamhetsområden förutsättes att huvudmannen är en inrättning som godkänts eller särskilt tillåtits av Konungen. Genom möjligheten att återkalla eller vägra att förlänga sådan koncession blir det allmännas inflytande i vanliga fall tillräckligt för att en dom, varigenom en befattningshavare vid inrättningen dömts till avsättning eller suspension, skall komma att respekteras. Beträffande allmänna inrättningar i övrigt föreslås ämbetsansvar endast såvitt Konungen förordnat därom för befattningshavare vid viss allmän inrättning. Kommittén förutsätter, att innan sådant förordnande meddelas, prövning bör ske jämväl av frågan, huruvida det allmännas inflytande på företagets verksamhet innebär erforderlig garanti för verkställigheten av en dom på avsättning eller suspension. Därest en sådan verkställighet icke med viss säkerhet kan påräknas, saknas förutsättningar för det särskilda ämbetsansvaret. Förslaget upptar icke någon motsvarighet till det enligt SL 25: 15 gällande förhållandet, att för visst slags tjänst såsom ämbetsstraff stadgas allenast avsättning men icke suspension. Liksom i fråga om de offentliga befattningarna finnas visserligen även enskilda sådana där suspension icke lämpar sig såsom straffmedel, men