avsättning, suspension och dagsböter – har bibehållits i förslaget. Särskilt bör framhållas, att suspension svårligen kan undvaras såsom mellanled, om erforderlig kontinuitet inom skalan skall bevaras. Suspension är nämligen oftast ett mera kännbart straff än böter. Det är ock att märka, att det stundom ur allmän synpunkt är önskvärt att någon tid får förflyta innan ämbetsman som förbrutit sig återupptager sin ämbetsutövning.
Såsom förut nämnts har den personkrets som avses med ämbetsstraffen i gällande rätt bestämts olika, då fråga varit om egentligt straff och om skyddsåtgärd. I senare fallet har ämbetsstraff kunnat tillämpas i större omfattning, nämligen förutom på de i SL 25: 22 angivna subjekten för ämbetsbrott jämväl på andra som innehava allmän befattning, framför allt valda medlemmar av beslutande församlingar i stat och kommun. Då ämbetsstraffen i förslaget gjorts enhetliga oavsett deras dubbla uppgift, har för dem också bestämts en gemensam personkrets. Bestämmelser om denna givas i samband med ämbetsbrotten i 25: 12, och 2: 15 innehåller endast en hänvisning till den personkrets som är underkastad ämbetsansvar.
Avsättning innebär enligt förslaget förlust för alltid av en med ämbetsansvar förenad befattning vilken som helst, utan den nu tillämpade åtskillnaden mellan befattning vari brottet skett och befattning utan detta samband med brottet. Om någon vid begående av ämbetsbrott enligt 25: 1–5 i förslaget innehar en men vid domen en annan befattning, kan avsättning från sistnämnda befattning ifrågakomma, detta oavsett om förändringen av befattning kan uppfattas som sedvanlig befordran inom tjänsten eller ej. Vid prövning jämlikt 25: 6 i förslaget av frågan, huruvida och till vilket mått annat straff som kan följa å brottet må ådömas, bör därvid beaktas om den nya befattningen är mer eller mindre värdefull än den vid brottet innehavda; i förra fallet skall tydligen någon förhöjning av det allmänna straffet ej ske. Vad angår allmänna brott kan enligt förslaget avsättning ådömas även den som icke innehade någon allmän befattning vid brottet. För tillämpning av 25: 7 i förslaget förutsättes nämligen endast att den, som dömes till straffarbete, fängelse eller böter enligt annat kapitel i strafflagen än 25 kap., innehar allmän befattning vid domen.
För suspension har i lagtexten angivits en latitud från och med en månad till och med ett år. Dessa gränser överensstämma med utvecklingen i rättspraxis och med stadgandet i lagen om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889 12 §. Det föreslås vidare uttryckligen stadgat, att suspension ej må verkställas medan den dömde undergår frihetsstraff.
Enligt SL 2: 18 kan suspension såsom bistraff ådömas endast i fråga om ämbete eller tjänst och icke beträffande andra befattningar, under det att motsvarande begränsning saknas, då suspension användes såsom huvudstraff enligt SL 25 kap. I förslaget har föremålet för suspension bestämts enhetligt och utan motsvarande begränsning till tjänst. Visserligen kan i fråga om en befattning som icke är tjänst, t. ex. en oavlönad förtroendesyssla på grund av val, suspension ofta sakna praktisk betydelse och endast avsättning böra
