högförräderi eller krigsförräderi, vilket framdeles må varda företaget av honom själv eller av annan, samt 26 § den som åtager sig att medverka vid spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet eller som erbjuder sig därtill eller som i sådant syfte av främmande makt mottager penningar eller annat eller eljest träder i förbindelse med sådan makt, så ock den som söker förmå annan till gärning av nu angivet slag. Enligt SL 8: 29 skall vad i 25 och 26 §§ sägs om främmande makt gälla jämväl den som handlar i främmande makts intresse. Det förekommer även bestämmelser avseende andra sätt att förbereda brott. I SL 21: 8 och 9 stadgas sålunda straff för den som för att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt skadar sig eller annan till person eller egendom samt för den som utsprider oriktiga uppgifter avsedda att påverka marknadspris eller ägnade att påverka bedömandet av ett företags ekonomi. Det förtjänar även påpekas, att vissa av förfalskningsbrotten, som äro straffbelagda i 12 kap. SL, kunna sägas till sin natur vara förberedelsebrott.
Även i främmande rätt plägar förberedelse bestraffas allenast enligt bestämmelser som avse särskilda brott. Genom att försöksbegreppet fattas vidsträcktare än enligt svensk rätt kommer emellertid på sina håll handlingar, vilka enligt svensk uppfattning äro förberedelser och såsom sådana straffbara endast om tillämplig förberedelsebestämmelse finnes, att kunna bestraffas såsom försök. Längst i denna riktning går den danska strafflagen, § 21, vilken med försöksstraff belägger alla handlingar som åsyfta att främja eller åstadkomma utförande av ett brott av viss svårhetsgrad. Även den italienska strafflagen, artikel 56, sträcker försöksbegreppet långt, i det att den såsom försök bestraffar handlingar vilka på otvetydigt sätt äro riktade på utförande av brott.
En generell reglering av frågan om förberedelsehandlingars straffbarhet erbjuder större möjligheter än det av gällande lag begagnade förfaringssättet till en likformig behandling av spörsmål som äro gemensamma för de olika brotten. Från enkelhetens och överskådlighetens synpunkt är en sådan reglering att föredraga. Kommittén föreslår därför, att de nuvarande spridda bestämmelserna om ansvar för förberedelse utbytas mot en i förevarande paragraf upptagen allmän förberedelsebestämmelse. Förfalskningsbrotten böra emellertid otvivelaktigt som hittills behandlas för sig, och även de i SL 21: 8 och 9 behandlade formerna av förberedelse äro av så speciell natur att de icke lämpligen kunna upptagas i en allmän bestämmelse.
Vid bedömande i vilken utsträckning förberedelse bör straffbeläggas är att märka, att det icke torde böra ifrågakomma, att såsom enligt de ovannämnda bestämmelserna skett i Danmark och Italien, generellt utsträcka straffbarheten till ett stadium före vad som enligt svensk uppfattning är försök. Där en brottsplan icke genomförts så långt att man måste räkna med dess fullföljande fram till fullbordat brott såsom något aktuellt, bör kriminaliseringen begränsas till sådana handlingar, vilka med hänsyn till risken för tillkomsten av brott äro samhällsfarliga till sin typ och icke allenast såsom led i en konkret brottsplan. Ehuru kriminaliseringen av
