förberedelsehandlingar föranledes av den risk dessa handlingar innebära för tillkomsten av andra brott, böra därför förberedelsehandlingarna icke, såsom försök, i lagen beskrivas blott såsom förstadier till andra brott, utan de böra anges genom självständiga handlingsbeskrivningar, lika noggrant utformade som beskrivningarna på fullbordade brott. I olikhet mot försök framstår en på detta Sätt kriminaliserad förberedelse såsom ett självständigt brott, jämförligt med andra handlingar vilka straffbelagts på grund av sin farlighet oavsett huruvida något men i det särskilda fallet uppkommit, såsom t. ex. förgiftande av varor enligt SL 14: 19.
Då det gäller att bestämma, vilka förberedelsehandlingar en kriminalisering bör omfatta, torde efter mönster av gällande lag framför allt två typer av handlingar komma i fråga, Den ena utgöres av gärningar, genom vilka någon lämnar eller mottager penningar eller annat såsom förlag eller vederlag för utförande av brott eller på bestämt sätt tager befattning med föremål avsett att användas för utförande av brott, den andra av gärningar genom vilka någon träder i förbindelse med annan för att förbereda, möjliggöra eller underlätta brott. I båda fallen föreligger en typisk risk för att förberedelsen skall främja tillkomsten av brott.
Det kan emellertid icke komma i fråga att straffbelägga varje förberedelse av de slag som nu nämnts. En begränsning är påkallad av att en förberedelsehandling, även om den företages med fast avsikt att brott skall komma till stånd, dock utgör allenast ett förstadium till den rättskränkning som det fullbordade brottet innebär. Vid prövningen huru vitt en kriminalisering bör sträcka sig är att beakta dels graden av fara för att denna rättskränkning skall komma till stånd, dels rättskränkningens svårhetsgrad och beskaffenhet i övrigt. Ett övervägande av dessa synpunkter har föranlett kommittén att göra en skillnad i ifrågavarande avseende mellan de två ovan berörda olika typerna av förberedelsehandlingar. Såsom förutsättning för att lämnande eller mottagande av förlag eller vederlag för brott eller befattning med hjälpmedel vid brott skall bestraffas har det synts motiverat att kräva, att försök till det ifrågavarande brottet är straffbelagt eller att på det fullbordade brottet kan följa straffarbete i minst fyra år. Man kan nämligen bygga på den genom särskilda stadganden gjorda bestämningen av vid vilka brott försök skall straffas efter 3 kap. men måste, då vissa brott äro så utformade att praktiskt behov av straff icke föreligger för försök men väl för förberedelse, tillägga en krets av grövre brott i allmänhet. Genom denna regel införes ej straff för förberedelse i sådana fall, då försök, såsom exempelvis enligt 10: 2 i förslaget, bestraffas såsom fullbordat brott. Att åter någon träder i förbindelse med annan för att förbereda, möjliggöra eller underlätta brott synes icke alltid innebära en lika utpräglad samhällsfarlighet. Vid denna typ av förberedelsehandling torde därför straffbarheten böra vara begränsad till viss mycket svår brottslighet. Det synes vara tillräckligt, att ansvar inträder där någon träder i förbindelse med annan för att förbereda, möjliggöra eller underlätta spioneri, sabotage, mened eller brott, varå kan följa straffarbete i åtta år eller däröver.
