Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1944 69.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
95
Medverkan.
3: 3

Vad sålunda uttryckligen stadgats med avseende å uppsåt och oaktsamhet gäller i regel även beträffande andra omständigheter som röra de medverkandes personer. Försvårande och mildrande omständigheter, berått mod och hastigt mod, ungdom och andra på tillräknelighetsfrågan inverkande omständigheter ävensom återfall skola sålunda beaktas endast med avseende på de medverkande, hos vilka de förefinnas, men icke inverka på bedömandet av övriga medverkande. Detsamma gäller de straffminsknings- eller straffrihetsgrunder varom stadgas i 3: 2 andra stycket andra punkten, 12: 12, 13: 13 och 19: 11 i förslaget.

Trots grundsatsen om de medverkandes självständiga ansvar måste det i vissa fall bliva beroende på de övrigas handlingar, huruvida en medverkande blir straffbar För straffbarhet fordras nämligen att ett brott kommit till stånd, och huruvida så skett kan bero på annans handling. De förutsättningar för straffbarhet, som tillhöra brottsresultatet eller medlet för brottets förövande, behöva i regel uppfyllas endast av någon av de medverkande för att de skola återverka på de övriga. Sålunda är det tydligen vid stöld tillräckligt, att gärningsmannen ensam tagit saken, för att annan medverkande skall vara straffbar för medverkan till stölden. En omständighet, som närmast angår blott en av de medverkande, kan alltså ha betydelse även för de övriga medverkandes straffbarhet, i det att dess förefintlighet kommer dessas handlingar att framstå såsom medverkan till ett brott. Det fordras dock för den medverkandes straffbarhet, att denna omständighet, liksom de övriga vilka tillhöra brottets objektiva sida, omfattas av den medverkandes uppsåt, om brottet förutsätter uppsåt, eller vållande, om gärningen är straffbar i oaktsamhet. Vissa omständigheter äga å andra sidan dylik objektiv betydelse på det sätt, att de medföra straffrihet ej blott för den medverkande, hos vilken de närmast föreligga, utan även för de övriga. I SL 5: 11 stadgas sålunda beträffande nödvärnssituation, att den skall lända till straffrihet eller straffnedsättning ej blott för den som befinner sig i sådan situation utan även för den som kommer honom till hjälp. Enahanda får anses gälla om sådant tillbakaträdande från försök, som enligt 3: 1 andra stycket i förslaget medför straffrihet. Att av flera medverkande en avbrutit försöket på sådant sätt att något straffbart försök icke kommit till stånd leder sålunda till frihet från straff för försök även för de övriga medverkande. Likaså länder den i 13: 4 i förslaget för vissa fall stadgade straffminsknings- eller straffrihetsgrunden för edsavläggare även medverkande till godo.

Det kan ifrågasättas, huruvida objektiv betydelse av det slag som nu berörts bör tillmätas den omständigheten att brottet riktar sig mot någon medverkande själv eller hans intresse. En sådan medverkande kan uppenbarligen icke fällas till straff, och frågan gäller huruvida hans straffrihet skall medföra att även övriga medverkande gå fria. Frågan bör besvaras nekande. Dödar någon en annan på begäran av denne, föreligger mord eller dråp och såväl gärningsmannen som andra medverkande äro otvivelaktigt att straffa. Likaså inträder ansvar för den som tillfogar annan kroppslig skada på begäran av denne, förutsatt likvisst att misshandeln är av så svår