få överstiga viss storlek eller att de skola vara på visst sätt placerade å tomtplatsen. Bestämmelserna kunna alltså utgöra ett skydd mot olämplig bebyggelse. Inom utomplansbestämmelseområde må vidare nybyggnad icke ske utan att lov därtill lämnats av byggnadsnämnden. Även härigenom beredes möjlighet att påverka byggnadsverksamheten på landet på ett från allmän synpunkt gynnsamt sätt.
I fråga om tillämpningen av utomplansbestämmelser må nämnas att
beträffande delar av Stockholms skärgård i denna ordning meddelats förbud
att uppföra byggnad på närmare avstånd än 25 meter från strand.
Även beträffande områden, som icke blivit föremål för planläggning eller reglering genom utomplansbestämmelser, finnas stadganden till förekommande av bebyggelse, som är till men ur naturskyddssynpunkt. I 86 § byggnadslagen, vilken paragraf avser förhållandena i stad, stadgas att, om område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, finnes böra särskilt skyddas på grund av naturskönhet, växtlighet eller andra särskilda naturförhållanden eller med hänsyn till förefintlig, från historisk eller konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse, fasta fornlämningar eller andra minnesmärken, äger Konungen förordna, att nybyggnad inom området icke må företagas utan länsstyrelsens tillstånd. Tillstånd får ej vägras, om avsevärt men därigenom tillskyndas markens ägare, utan att skälig ersättning därför gives. Enligt 122 § samma lag gälla motsvarande bestämmelser för landet i övrigt, med den skillnaden att förordnande, som här avses, skall meddelas av länsstyrelsen. Det åligger enligt 5 och 103 §§ byggnadsstadgan byggnadsnämnderna att hos länsstyrelsen anmäla, om förhållande, som finnes påkalla sådant förordnande, föreligger.
I propositionen till 1950 års riksdag med förslaget till lag om tillfälligt
byggnadsförbud inom vissa strandområden lämnas vissa uppgifter rörande
tillämpningen av byggnadslagens 122 §. Enligt dessa uppgifter, som avse
tiden till den 15 oktober 1949, ha förordnanden enligt sagda paragraf
meddelats inom sex län. Vid förordnanden, avseende delar av Stockholms
skärgård, ha såsom motiv åberopats bland annat områdenas lämplighet för
bad och friluftsliv samt behovet av skydd för fauna och flora. I fråga om
Gotland ha förordnanden meddelats beträffande praktiskt taget samtliga
kustområden inom ett avstånd av regelmässigt 500 meter från kusten.
Enligt länsstyrelsen ha dessa förordnanden i allmänhet motiverats av
»naturskönhet och växtlighet». Beträffande flertalet områden ha dock tillika
förelegat andra skyddsintressen såsom fasta fornlämningar (fornborgar)
och djurliv. Dessutom ha vissa av strandområdena. ansetts böra
reserveras för bad och friluftsliv. Förordnanden ha vidare meddelats
beträffande vissa natursköna delar av ön Ven, ett område på Öland med vacker
landskapsbild och säregen vegetation, ett 200 meter brett område inom
vissa byar i Rättviks socken, beläget utmed rikshuvudvägen
106
