Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1951 5.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

borttagas för att inplanteras i trädgårdar samt kunna, från att tidigare ha varit vanliga inom ett område, bli sällsynta eller till och med helt utrotade.

Alla dylika växter av andra gruppen kunna dock icke skyddas på samma sätt och i samma omfattning. Åtskilliga av dem förekomma rikligt inom vissa trakter och äro hotade endast inom vissa begränsade områden, i regel belägna inom eller i närheten av större samhällen. Generell fridlysning bör, såsom antytts, företrädesvis meddelas beträffande sådana växter, som allmänheten lätt kan lära sig känna igen, och bör ej omfatta något större antal arter. För att fridlysningen skall ingå i det allmänna medvetandet kan det vara lämpligt, att skyddet omfattar landet i dess helhet. Ur andra synpunkter kan emellertid ett så vidsträckt förbud befinnas mindre lämpligt. Det kan vara svårt att vinna förståelse för en fridlysningsåtgärd, som innebär, att en växt, sällsynt inom vissa landsdelar men vanlig inom andra, skyddas även inom dessa. Behöva endast vissa begränsade områden skyddas, kan detta ofta lämpligare ske genom att områdena i fråga fridlysas såsom naturminnen eller, eventuellt, såsom naturparker.

Skulle, vare sig fråga är om sällsynt eller för sina dekorativa egenskaper eftersökt växt, fridlysningsåtgärder icke vara tillfyllest, kunna i vissa fall förtjäna att övervägas särskilda ordningsföreskrifter beträffande handeln med sådana skyddsvärda växter. Det torde ankomma på naturvårdsmyndigheten att, därest behov av dylika föreskrifter skulle yppa sig, framlägga de förslag, myndigheten finner erforderliga.

Såsom nämnts (s. 116) kan den generella fridlysningen också i annat avseende göras mer eller mindre omfattande. Den kan till exempel begränsas att icke gälla mot markens ägare eller brukare. Den kan jämväl givas exempelvis sådan innebörd, att därigenom visserligen förbjudes borttagande av hela plantor men däremot ej blomplockning.

Givetvis bör den generella fridlysningen icke beröra planterade växter utan avse allenast vilda sådana.


20 §.

Djur, vars fångande eller dödande är att hänföra till jakt eller fiske, bör alltjämt skyddas uteslutande genom jakt- eller fiskerättsliga stadganden. Djur av detta slag äro alltså undantagna från tillämpningen av förevarande paragraf. Härav följer dock icke, att sådana djurarter falla utanför det allmänna naturskyddets och därmed naturvårdsmyndighetens intresseområde. Naturvårdsmyndigheten skall redan vid tillämpning av naturskyddslagens bestämmelser – såväl beträffande nationalparker, naturminnen och naturparker som beträffande skydd enligt 22–24 §§ för landskapsbilden – beakta dessa djurarters behov av skydd och vård. Överhuvud måste ifrågavarande spörsmål ingå som led i naturvårdsmyndighetens

118