jämlikt 135 § och 143 § 1 mom. byggnadsstadgan vissa större byggnadsföretag underställas länsstyrelsens prövning i avsikt att få kontrollerat att de ej stå i strid med de grundsatser, som angivas i 122 § byggnadslagen, d. v. s. att vederbörlig hänsyn tages till naturskönhet, växtlighet och andra särskilda naturförhållanden, till förefintlig från historisk eller konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse samt till fasta fornlämningar och andra minnesmärken. För att naturvårdens krav skola bli tillfredsställande tillgodosedda torde dock nämnda paragrafer i byggnadsstadgan böra givas något ökad räckvidd. Utredningen föreslår därför viss omarbetning av paragraferna i fråga. Till dessa ändringar i byggnadsstadgan återkommer utredningen i ett senare avsnitt av betänkandet (s. 179).
Ehuru stadgandet i förevarande paragraf, såsom antytts, icke är av tvingande natur, torde det likväl beträffande vissa grupper av företag få tvingande verkan. Sådana företag äro i första hand de som utföras genom försorg av statlig myndighet. I vad mån stadgandet bör föranleda i gällande instruktioner eller av myndigheterna utfärdade arbetsordningar och dylikt skall icke här avhandlas. Utredningen förutsätter att, i den mån sådan ändring finnes påkallad, vederbörande myndighet själv träffar anstalter för dess åvägabringande.
Vidare torde stadgandet komma att verka tvingande i fråga om företag för vilka fordras koncession eller annat tillstånd. För att sådant skall lämnas torde nämligen komma att fordras att anläggningen är godkänd ur naturskyddssynpunkt eller i varje fall att samråd med naturvårdsmyndigheten ägt rum. Likartat torde förhållandet bli beträffande företag, vilka önska bidrag eller lån av allmänna medel.
Då det gäller landskapsvården intaga tätbebyggelseområden en i viss mån annan ställning än övriga delar av landskapet. Nämnda områden äro nämligen redan genom planläggning godkända för bebyggelse och anläggningar av olika slag. För att tätbebyggelse skall få ske fordras enligt byggnadslagen att stadsplan eller byggnadsplan upprättats. Inom område, som omfattas av sådan plan, blir varje anläggning innan den påbörjas föremål för byggnadsnämndens prövning. Med hänsyn till den särskilda karaktär, som sålunda stadsplane- och byggnadsplaneområden ha ur naturskyddssynpunkt, och den prövning, som inom dem äger rum enligt byggnadslagstiftningens föreskrifter, synas dylika områden böra vara undantagna från tillämpningen av stadgandet i förevarande paragraf.
Utredningen vill i detta sammanhang framhålla såsom angeläget att, även i planläggningsfrågor enligt byggnadslagen samråd i förekommande fall sker med naturvårdsmyndigheten. Detta gäller naturligtvis i främsta rummet vid upprättande av regionplan eller generalplan, där icke sällan ur naturskyddssynpunkt viktiga överväganden måste träffas. Någon särskild föreskrift i här förevarande avseende har utredningen ej funnit
122
