bringa företaget i överensstämmelse med berättigade krav, som från naturskyddets sida kunna uppställas. Kommer på grund av bristande förutseende eller av andra skäl företaget att medföra skador å naturen, som rimligen kunnat undvikas, bör företagaren vara skyldig att medverka till att missförhållandena avhjälpas. Förutsättningen för att sådan skyldighet skall föreligga synes dock böra vara samma som för samråd enligt 22 §, nämligen att företaget innefattar sådant ingrepp i naturen, att därigenom landskapsbilden kan komma att väsentligt ändras. Vid företag av mindre betydelse blir även skadan å naturen mindre betydande. Dylik ringare skada är ur naturskyddssynpunkt icke av sådan vikt, att särskilda åtgärder för detta fall synas påkallade.
Prövningen huruvida skyldighet, som här avses, skall anses vara för handen, torde böra åvila länsstyrelserna. Prövas skyldighet föreligga, bör tillvägagångssättet vara det, att länsstyrelsen vid vite förelägger företagets ägare att vidtaga de åtgärder, som må anses erforderliga för att motverka eller begränsa olägenheterna av företaget. Emellertid kunna vilka åtgärder som helst icke rimligen ifrågakomma. Såsom måttstock härvidlag synes kunna gälla, att åtgärderna icke få vara oskäligt betungande för företaget. Huruvida så är fallet får avgöras enligt allmänna ekonomiska principer. Hänsyn synes dock få tagas även till andra omständigheter, såsom att vederbörande företagare uppenbarligen vinnlagt sig om att begränsa företagets skadeverkningar eller vidtagit positiva åtgärder i syfte att ställa i ordning efter sig. Utan särskilt stadgande torde vara klart, att om samråd enligt 22 § skett med naturvårdsmyndigheten och därvid erhållna anvisningar följts vid företagets planering och utförande, ytterligare åtgärder icke sedermera kunna påbjudas, med mindre nya förhållanden inträtt eller eljest alldeles särskilda skäl föreligga.
Av samma grunder som de, vilka angivits under 22 §, bör förevarande paragraf icke gälla beträffande områden, som ingå i stadsplan eller byggnadsplan. Stadgandet torde ej heller böra omfatta företag, vilkas inverkan på naturen blir föremål för prövning oberoende av naturskyddslagens föreskrifter. Utredningen syftar härvid främst på sådana företag, som enligt vattenlagen skola, innan de få påbörjas, underställas vattendomstolen. Beträffande dessa torde naturskyddsintressena kunna tillräckligt beaktas utan prövning från annan myndighets sida, naturvårdsmyndigheten likväl självfallet obetaget att inför vattendomstolen framföra de synpunkter, som för naturskyddets del må vara att anlägga på ärendet.
Utredningen avser, att vad här föreslagits skall äga tillämpning oavsett huruvida ett företag tillkommit före eller efter det de föreslagna bestämmelserna trätt i kraft. Vid den förutsätta skälighetsprövningen måste emellertid hänsyn tagas till om företaget färdigställts redan före ikraftträdandet. För sådant fall kunna såsom oskäligt betungande bli att anse
124
