Paragrafens innehåll föranledde i övrigt icke något yttrande från utskottets sida samt blev ej heller under den fortsatta riksdagsbehandlingen ändrad (riksdagens skrivelse nr 34-9).
Genom lokala stadganden av olika slag ha vidare meddelats
bestämmelser om reklamanordningar i det fria.
Enligt § 20 ordningsstadgan den 24 mars 1868 för rikets städer kunna meddelas särskilda föreskrifter »i avseende å allmänna ordningen». Med stöd av detta stadgande ha föreskrifter om affischering m. m. utfärdats beträffande områden, där stadgan är tillämplig. Ordningsstadgan gäller i första hand inom städer men kan göras tillämplig även inom andra orter. Enligt § 30 äger sålunda länsstyrelsen förordna att vad i stadgan föreskrives om stad skall i tillämpliga delar gälla för köping, hamn, fiskeläge och annat ställe med större sammanträngd befolkning. Länsstyrelsens beslut skall dock underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Enligt § 20 ordningsstadgan kan förslag till »ny eller ytterligare» ordningsföreskrift framställas såväl av stadsfullmäktige som av magistraten (kommunalborgmästare). Föreskrift skall fastställas av länsstyrelsen, som även äger att själv upprätta förslag.
Beträffande meddelade föreskrifter må ur det av ordningsstadgeutredningen år 1944 avgivna betänkandet med förslag till allmän ordningsstadga m. m. (SOU 1944:48) återgivas följande:
Rörande affischering och reklam överhuvud å eller invid allmän plats finnas
bestämmelser i nästan alla gällande lokala ordningsstadgor. Vid regleringen
av dessa företeelser har man emellertid gått olika långt på skilda orter. I några
fall har man sålunda nöjt sig med att endast föreskriva, att annonser, affischer
och andra dylika tillkännagivanden ej må vid gata eller annan allmän plats
anslås å byggnad, plank, träd eller andra föremål utan ägarens medgivande
(exempelvis Uddevalla, Marstrand, Skara). Å det stora flertalet orter har man
emellertid gått längre och principiellt förbjudit anbringande av affischer,
annonser m. fl. sådana anslag annorstädes än på av samhället uppsatta eller av
vederbörande lokala myndigheter (exempelvis magistraten eller municipalnämnden)
godkända anslagstavlor eller annonspelare. I samband därmed ha flerstädes
meddelats närmare föreskrifter angående beskaffenheten och skötseln av dylika
tavlor och andra anordningar för affischering m. m. I åtskilliga fall har man
vidare förklarat att nyssnämnda förbud ej utgör hinder för näringsidkare att å
byggnad, varest hans lokaler äro inrymda, uppsätta för egen rörelse avsedda
tillkännagivanden under förutsättning att dessa anslag ej placeras på sådant
sätt, att trafiken därav hindras.
I vissa lokalstadgor har direkt utsagts, att i vederbörlig ordning uppsatta offentliga tillkännagivanden icke må, så länge de äro aktuella, av obehörig person borttagas, överklistras eller nedrivas (exempelvis Tranås, Hästveda, Kinna, Lycksele).
I några stadgor har intagits en bestämmelse av innehåll att, därest ett
140
