gatu- eller stadsbilden. Innan byggnadsnämnd lämnar tillstånd till uppsättande av ljusskylt i närheten av järnvägslinje, hamn eller allmän farled skall yttrande av vederbörande myndighet inhämtas. Vad i § 19 föreskrives om skylt skall äga tillämpning även å skyltskåp och försäljningsautomat.
I av byggnadsstyrelsen upprättade »Normalförslag till byggnadsordning
för byggnadsplaneområde på landet» och »Normalförslag till
byggnadsordning för område på landet med byggnadsplan eller
utomplansbestämmelser» ha icke upptagits bestämmelser om skyltning.
Av den lämnade redogörelsen framgår att en tämligen allmänt utbredd
mening synes råda därom att åtgärder äro påkallade i syfte att reglera
användningen av skyltar, affischer och dylikt så att de icke tillåtas
onödigtvis förstöra en vacker landskapsbild eller en eljest tilltalande natur.
Till denna mening vill utredningen förbehållslöst ansluta sig. Har liksom inom andra områden av naturskyddet kunna emellertid de estetiska intressena komma i strid med de praktiskt-ekonomiska. I åtskilliga fall, såsom då det gäller fasta reklamanordningar, upptagande visst firmanamn eller varumärke, vilka utan samband med på platsen bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet äro uppställda företrädesvis utmed de större trafiklederna, torde likväl det ekonomiska värdet ha tämligen underordnad betydelse. Det torde ofta nog förhålla sig så, att sedan först en firma börjat göra reklam för viss vara på detta sätt, andra firmor anse sig tvungna att med hänsyn till konkurrensen propagera för sina varor i enahanda ordning. Huruvida detta slag av varureklam sålunda får något större ekonomiskt värde kan ifrågasättas. Dess praktiska betydelse ur allmänhetens synpunkt torde vara ringa eller ingen.
I vissa fall kunna emellertid särskilda reklamanordningar icke blott vara ekonomiskt berättigade utan även fylla en samhällsnyttig uppgift. Detta gäller sådana anordningar, som avse att hos allmänheten sprida kunskap om förhållanden eller tilldragelser, som, särskilt på landsbygden, eljest icke så lätt skulle komma till allmän kännedom. Dylika reklamanordningar ha ofta formen av lösa affischer eller liknande tryckta eller skrivna tillfälliga meddelanden, vilka fastsättas invid busshållplatser och andra samlingspunkter. Anordningarna kunna emellertid också vara av mera bestående art, såsom skyltar utvisande avståndet till och belägenheten av hotell, bensinstationer och andra inrättningar för resandes betjänande. Problemet blir alltså olika i olika fall. Härav följer att åtgärder som beträffande vissa reklamanordningar kunna vara lämpliga och ur naturskyddssynpunkt erforderliga, icke så väl lampa sig för eller äro så nödvändiga i fråga om andra slag av sådana anordningar. Till de skiljaktigheter, som sålunda
