finnas, måste hänsyn tagas vid reglerande ingripanden på. området. Utredningen återkommer härtill i det följande.
Enligt vad som nämnts i det föregående saknar lagstiftningen icke helt möjligheter att komma till rätta med ur naturskyddssynpunkt olämpliga reklammetoder. Ett effektivt skydd mot vandalisering av naturen genom reklamanordningar kan sålunda vinnas genom fridlysningsbeslut, förbud enligt 13 § naturminneslagen, bestämmelser i byggnadsordning eller föreskrifter, som meddelas med stöd av ordningsstadgan för rikets städer. Men detta skydd kan endast åstadkommas under vissa särskilda förutsättningar och endast beträffande begränsade områden. Även bestämmelserna i 39 § lagen om allmänna vägar, vilka emellertid tillkommit uteslutande för att tillgodose trafiksäkerhetens krav, erbjuda ett visst skydd för naturen. Några allmängiltiga bestämmelser till skydd mot reklamanordningar finnas däremot icke i svensk rätt. Vad här närmast skall övervägas är frågan hur omfattande sådana bestämmelser böra vara och hur de lämpligen böra utformas.
Såsom redan anförts tala ekonomiskt-praktiska skäl för att bestämmelserna måste bli i viss mån olika, beroende på vilka slag av reklamanordningar, som åsyftas. Enligt utredningens mening har man att skilja mellan två huvudgrupper av anordningar, nämligen å ena sidan anslagstavlor, skyltar och andra anordningar, vilka ha bestående karaktär, samt å andra sidan affischer och liknande anordningar av mera tillfällig natur. Skiljaktigheterna kunna hänföras såväl till anordningarnas beskaffenhet som till användningssättet. En skylt eller anslagstavla är vanligen tillverkad av jämförelsevis beständigt material samt bibehålles också i regel under lång tid. En affisch är regelmässigt tillverkad av papper. Dess brukstid är i hög grad beroende av väder och vind och oftast kan den, såvida den icke uppsatts under särskilt skyddade förhållanden, icke bevara sin reklambärande förmåga längre än högst några månader. Den reklameffekt, som avses med en affisch, är också normalt sett väsentligt kortvarigare än den som åsyftas med till exempel en skylt.
Materialet är av betydelse även för storleken av anordningarna och för deras placering. En skylt kan byggas upp i sådan storlek att den på avsevärt avstånd kan åstadkomma åsyftad effekt. Endast undantagsvis utföres däremot en affisch i sådant format, att den även på längre håll skall kunna fylla en uppgift ur reklamsynpunkt. I någon mån kan visserligen samma verkan ernås genom att affischer i större antal placeras bredvid varandra I stort sett äro dock affischer avsedda uteslutande för korthållsreklam.
Dessa skiljaktigheter i fråga om användbarhet i tid och rum föranleda givetvis olika skadeverkningar å naturen. Skadan av skyltar och liknande anordningar kan bli bestående för lång tid samt hänför sig främst till
144
