Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1951 5.djvu/150

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

mindre lämplig. Framhållas må också, att enligt utredningens förslag dispens från förbudsbestämmelserna avses skola, om fog finnes, kunna erhållas utan större omgång. Vidare avses enligt övergångsbestämmelserna till lagen redan befintliga anordningar skola få bibehållas, såvida ej annorlunda särskilt beslutas. Några praktiska olägenheter av att även föreningssammanträden och dylikt omfattas av lagstiftningen synas därför ej vara att befara.

Av skäl, liknande de nu anförda, torde det i 39 § allmänna väglagen stadgade generella undantaget för auktioner och dylikt ej heller böra upptagas i förevarande lagstiftning. Meddelanden angående sådana tilldragelser torde mera sällan ha formen av bestående anordningar. Däremot anbringas dylika meddelanden ofta å en anslagstavla eller annan bestående anordning, vars uppsättande enligt förslaget kräver tillstånd.

Av kravet på reklam- eller propagandasyfte följer, vilket också är i och för sig naturligt, att vägmärken, säkerhetsanordningar för trafiken, upplysningar om historiska och kulturhistoriska minnesmärken och liknande anordningar falla utanför den föreslagna lagstiftningen. Vidare bli undantagna till exempel de inristningar i trädstammar eller å klipphällar av initialer eller namn som ofta företagas enbart av okynne och som alltså ej ha reklam- eller propagandabetonat syfte. I den mån sådana inristningar och dylikt ha karaktär av skadegörelse eller åverkan, falla de under stadgandena i 24 kap. strafflagen. I den mån detta icke är förhållandet torde ur naturskyddssynpunkt icke påkallas särskilda ingripanden. Är ett område mer än vanligt känsligt ur sådan synpunkt och alltså i behov av kraftigare skydd, finnes möjligheten att söka sig fram fridlysningsvägen.

Utom lagstiftningens tillämpning falla automatiska försäljningsapparater till exempel för sötsaker, tobaksvaror och dylikt. Är apparaten försedd med särskild reklamanordning eller eljest utmärkt på sådant sätt, att dess syfte måste anses vara att göra reklam för viss vara eller visst affärsföretag, skulle den visserligen i princip bli hänförlig under bestämmelserna i fråga. Enär, enligt vad i det följande närmare utvecklas, undantag avses skola ske beträffande anordning, som tjänar till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet, kommer emellertid reklam i samband med dylika apparater icke att inverka på frågan om apparaternas tillåtlighet.

Allmänt torde i övrigt kunna sägas att, om än vissa svårigheter ibland kunna yppa sig då det gäller att avgöra huruvida en anordning skall anses anbragt i reklam- eller propagandasyfte, dessa svårigheter likväl ej torde bli större än att de tämligen lätt skola kunna bemästras. På samma sätt som skett i närmast föregående paragrafer bör lagstiftningens tillämpningsområde begränsas till att avse mark, som icke ingår i stads- eller byggnadsplan. Lagstiftningens huvudsyfte, såvitt här gäller,

148