sålunda undantagas, synas emellertid vara av det slag, att antingen särskilda skäl tala för att de icke bli inbegripna i åsyftade förbudsbestämmelser eller också tillräcklig anledning till deras innefattande under sådana bestämmelser saknas. Bestämmelserna komma sålunda till exempel icke att omfatta anslagstavlor, vilkas syfte är att lämna plats för tillkännagivanden om allmänna kommunala angelägenheter, tiden för öppethållande av offentliga inrättningar, tidtabeller över kommunikationer, meddelanden om förlorade eller upphittade föremål m. m. dylikt, som ej har karaktär av reklam eller propaganda. Även om de meddelanden, som anslås å en dylik tavla, understundom få reklamartad utformning, bör detta ej föranleda, att tavlan utan vidare blir att anse såsom icke tillåten; syftet med tavlan är ju dock av icke reklambetonad natur. Är, såsom understundom händer, en kommunal anslagstavla indelad i olika fält, varav något avses för affärsannonser och liknande affischering, måste däremot tavlan anses falla under förbudet. Likaledes kan en tavla, som anbragts utan reklam eller propagandasyfte och alltså ursprungligen varit tillåten, komma in under förbudsbestämmelserna, om tavlan sedermera upplåtes för affärsreklam och dylikt i sådan utsträckning att tavlans syfte måste anses ha ändrats.
Såsom i fråga om syftet hänförliga till reklam eller propaganda torde få betraktas de anslagstavlor, vilka av föreningar och andra sammanslutningar uppsättas för att bereda plats åt tillkännagivanden om sammanträden, möten och tillställningar av olika slag. Inom utredningen har övervägts att låta dylika tavlor det oaktat falla utanför förbudet. Ett sådant generellt undantag skulle emellertid bli mycket vidsträckt. Då. anslagstavlor av denna art äro undantagna jämväl från stadgandet i 39 § allmänna väglagen skulle i fråga om dem varje kontrollmöjlighet komma att saknas. Ur naturskyddssynpunkt är detta ej tillfredsställande; följderna kunde bli mindre lyckliga. Något behov av obegränsad rätt till uppsättande av sådana tavlor torde knappast heller föreligga. För de fall, då placeringen sker i omedelbar anslutning till den lokal, där sammanträdet eller tillställningen skall hållas, bereder den föreslagna lagstiftningen ej några svårigheter. Såsom i det följande kommer att beröras, avser nämligen utredningen att rätten till sådan placering skall lämnas fri. Vidare må erinras, att de regler, som nu diskuteras, endast avse anordningar av bestående art. Affischering och dylika tillfälliga anordningar avses allenast skola bli föremål för vissa reglerande föreskrifter i syfte att hindra nedskräpning av naturen. Inom utredningen har övervägts möjligheten att generellt tillåta reklam- och propagandaanordningar för vissa slag av sammanslutningar medan andra däremot skulle vara underkastade regleringstvånget. Man kunde till exempel tänka sig att skilja mellan ideella sammanslutningar och ekonomiska. En sådan kategoriklyvning har utredningen likväl funnit
