uppfattningen att redan vetskapen hos allmänheten om existensen av ett lagbud i förening med straff för ohyvsat uppträdande i skog och mark bör kunna utgöra ett verksamt medel till stävjande av många oarter. Att åtalsrätt bör tillkomma allmän åklagare synes ock vara lämpligt.
På hemställan av utskottet beslöt andra kammaren för sin del, att
riksdagen ville hos Kungl. Maj:t göra framställning om att de synpunkter,
som framförts i motionen, genom fritidsutredningen eller på annat sätt,
som Kungl. Maj:t fann lämpligt, måtte göras till föremål för beaktande.
Första kammaren biträdde andra kammarens i ärendet fattade beslut.
Riksdagens skrivelse i ämnet (nr 358) överlämnades av Kungl. Maj:t till ordningsstadgeutredningen för att tagas under övervägande vid det utredningen meddelade uppdraget att företaga en översyn av bestämmelserna i ordningsstadgan för rikets städer och därmed sammanhängande författningar. I ordningsstadgeutredningens förenämnda (s. 140) år 1944 avgivna betänkande med förslag till allmän ordningsstadga m. m. har, i en första avdelning med allmänna bestämmelser, upptagits ett stadgande, enligt vilket det skulle åligga envar att så långt möjligt undvika att företaga handlingar och vidtaga åtgärder, som kunde verka störande på den allmänna ordningen eller medföra obehag för omgivningen. Åsidosättande av stadgandet har dock icke föreslagits skola beläggas med straffpåföljd i annat fall än att förseelse förelåge jämväl mot annan bestämmelse i stadgan. I därpå följande två avdelningar i förslaget ha sammanförts bestämmelser, som avse, den första avdelningen tättbebyggda samhällen och den andra avdelningen den egentliga landsbygden. Bland de bestämmelser, som gälla ordningen å allmän plats i tättbebyggda samhällen, har upptagits förbud mot att å sådan plats bortkasta eller kvarlämna papper, fruktskal, glas eller andra skräpande eller för trafiken menliga föremål eller på annat sätt åstadkomma osnygghet. Vidare har föreslagits förbud att genom skrivning, ritning, målning, inskärning eller på annat sätt åstadkomma osnygghet på vägg, port, staket, plank eller dylikt, som vetter mot allmän plats, eller på föremål, som är uppsatt på sådan plats till prydnad eller gagn, såsom minnesvård, soffa, belysningsstolpe, toalettanordning eller liknande. I betänkandet framhålles, att givetvis måste ännu större tveksamhet inställa sig i fråga om lämpligheten av att i ny ordningsstadga införa förbud mot nedskräpning å den egentliga landsbygden än i tättbebyggt samhälle. Även beträffande landsbygden borde det dock slås fast, att det vore rättsstridigt att skräpa ned, åtminstone på ställen, där upprätthållande av ordning och snygghet kunde anses som ett allmänt intresse. I överensstämmelse härmed föreslås i betänkandet för den egentliga landsbygden förbud mot att utomhus bortkasta eller kvarlämna papper, fruktskal, glas eller dylikt under sådana förhållanden, att vantrevnad eller risk för skada å person eller egendom därigenom uppkommer för allmänheten.