svårigheter. Ett stadgande i angivet syfte skulle i första hand komma att beröra tryckta affischer samt skulle därför nödvändiggöra ändring av tryckfrihetsförordningen. Utredningen har ansett sig icke böra föreslå något sådant stadgande.
Ersättnings- och lösenbestämmelser.
Bestämmelser enligt vilka ersättning till markägare eller annan rättsinnehavare kan utgå eller inlösen av fastighet ske finnas i 9, 10, 17, 18, 24 och 25 §§. Enligt sistnämnda paragraf skall ersättningen gäldas av allmänna medel. I övriga uppräknade paragrafer sägs däremot icke något om vem som skall svara för ersättningsbeloppet. Beträffande denna fråga hänvisas till vad som anförts vid behandlingen av 9 § (s. 94). 25 § skiljer sig vidare från de övriga ersättningsparagraferna därigenom, att i denna paragraf lämnas viss föreskrift om grunden för beräknandet av ersättningsbeloppet. I de andra paragraferna sägs endast, att skälig ersättning skall utgå. Även detta spörsmål har behandlats i det föregående.
Ytterligare föreskrifter äro emellertid erforderliga, nämligen dels angående vad rättsägare har att iakttaga för bevarande av sin rätt i förevarande avseenden, dels ock angående förfarandet, då tvist måste underställas domstols prövning. Bestämmelser härom ha upptagits under 29 och 30 §§.
Enligt denna paragraf åligger det rättsägare att inom förelagd tid anmäla eventuella ersättnings- och lösenanspråk. Av praktiska skäl är det merendels angeläget att myndigheterna tämligen snabbt få besked, huruvida sådana anspråk komma att framställas. Därav kan bero om ingrepp enligt naturskyddslagen skall ske samt omfattningen av dylikt ingrepp. Det måste anses vara ett befogat krav, att rättsägare, sedan han blivit underrättad om det ifrågasatta ingreppet, utan oskäligt dröjsmål meddelar, huruvida han ämnar framställa ersättnings- eller lösenanspråk. Därvid bör han tillika ej blott lämna uppgift om grunden för sitt anspråk utan även till beloppet angiva och specificera detsamma.
I anslutning till förevarande stadgande äro i utredningens förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter intagna vissa bestämmelser om föreläggande, dess kungörande m.m. Enligt dessa bestämmelser har stadgandets tillämpning begränsats att gälla fridlysningsbeslut enligt 9 §, avseende naturområden, och 17 §, avseende naturparker. Bestämmelserna återfinnas i 12 och 20 §§ kungörelseförslaget. Härigenom nås de i ersättningshänseende viktigaste fallen. Naturligtvis är det av betydelse att även i övriga fall ersättningsfrågan klarlägges innan ärendet avgöres. För dessa
