Det i denna paragraf föreslagna förfarandet att låta rättelse ske genom det allmännas försorg på den felandes bekostnad bör snabbt och effektivt leda till önskat resultat. I regel torde redan hot om tillämpning av det föreslagna stadgandet medföra sådant resultat. Under vissa förhållanden måste förfarandet för den felande te sig som en väsentligt kraftigare samhällsreaktion än ett bötesstraff.
Det administrativa besvärsförfarande, som åsyftas i förevarande paragraf, kommer att av utredningen närmare beröras i motiven till förslaget till lag angående ändrad lydelse av regeringsrättslagen (s. 181).
I samband med behandlingen av 25 § har utredningen förordat (s. 150), att för där avsett fall besvärsrätt skall tillkomma naturvårdsmyndigheten. Dylik rätt synes böra föreligga jämväl i andra naturskyddsärenden, enär därigenom en för hela landet enhetlig praxis lättare kan vinnas.
Övergångsbestämmelser.
Av praktiska skäl bör i princip fridlysning, som meddelats enligt lagen angående naturminnesmärkens fredande, gälla efter den nya lagens ikraftträdande som om fridlysningen skett enligt sistnämnda lag. Likaledes bör vad i lag eller annan författning stadgas om naturminnesmärken utan vidare, efter ikraftträdandet av den nya lagen, i stället ha avseende å naturminnen. Sådant stadgande finnes exempelvis i 2 kap. 12 § andra stycket vattenlagen. Vissa bestämmelser i naturskyddslagen kunna emellertid orsaka längre gående inskränkningar i sakägarnas rättigheter än som föranledas av nuvarande lagbestämmelser. Utredningen erinrar om förvaltningsföreskrifterna och reglerna om fridlysnings hävande. För att hindra att någons rätt sålunda otillbörligt trädes för nära föreslår utredningen, att om den nya lagen medför ökat intrång, som ej är av allenast oväsentlig betydelse, vederbörande sakägare skall äga att inom viss tid begära omprövning av fridlysningsbeslutet. Tidsfristen för påkallande av dylik omprövning har utredningen tänkt sig skäligen kunna bestämmas till sex månader.
Även beträffande reklamanordningar och dylikt är det önskvärt, att de nya bestämmelserna bli tillämpliga omedelbart. Härav skulle med lagens ikraftträdande följa skyldighet att avlägsna åtskilliga nu befintliga dylika anordningar av bestående art. En sådan skyldighet skulle emellertid, om den gjordes ovillkorlig, kunna orsaka ägare och innehavare oskäliga kostnader och förluster. Utredningen har med hänsyn härtill gjort
