8. Förslaget till lag om ändring i regeringsrättslagen.
Enligt 2 § 8:o) tredje stycket regeringsrättslagen skola besvär i mål rörande tillämpningen av 39 § lagen om allmänna vägar upptagas och avgöras av regeringsrätten.
De i 25 § utredningens förslag till naturskyddslag upptagna bestämmelserna om reklam- och propagandaanordningar, äro till sin innebörd jämförliga med väglagens bestämmelser i förenämnda 39 §. Besvärsförfarandet bör rimligen i båda fallen vara detsamma. Sådan regeringsrättslagen för närvarande är avfattad skulle emellertid besvär över beslut enligt 25 § naturskyddslagen komma att behandlas av Kungl. Maj:t i statsrådet. En ändring bör därför ske. Denna kan antingen gå i den riktningen att sistnämnda slag av besvär förklaras skola avgöras av regeringsrätten eller också givas motsatt innehåll, d. v. s. att regeringsrätten befrias även från mål rörande tillämpningen av 39 § väglagen. Utredningen förordar det senare tillvägagångssättet. Stadgandet i 2 § 8:o) regeringsrättslagen föreslås av utredningen ändrat i överensstämmelse härmed.
Nuvarande 2 § 11:o) sjunde stycket regeringsrättslagen föreskriver, att besvär i mål om naturminnesmärkens fredande skola avgöras av regeringsrätten. Skäl tala för en ändring härutinnan, därest utredningens förslag till naturskyddslag genomföres.
Den främsta anledningen är att enligt utredningens förslag fridlysning såsom naturminne kan, i motsats till vad nu gäller, föranleda ersättning till markägare eller annan sakägare. Detsamma är enligt förslaget fallet vid fridlysning såsom naturpark. En av de viktigaste frågorna i dylika fridlysningsärenden torde ofta bli huruvida fridlysningen skall anses vara av beskaffenhet att motivera ersättning av allmänna medel. Det är med hänsyn härtill lämpligt, att frågan huruvida överhuvudtaget fridlysning skall ske eller icke får i händelse av besvär i sista hand avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet.
Vidare må till jämförelse erinras, att tillstånd till expropriation meddelas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Frågor om inskränkning i äganderätt eller annan rätt genom fridlysning av beskaffenhet att föranleda ersättning till sakägare äro till sin innebörd besläktade med expropriationsärenden. Det förefaller naturligt, att de slutligt prövas i enahanda ordning som dessa. Den omständigheten, att i samband med fridlysning kunna meddelas
