anordningar vidtagna, som kunna främja landets växt- och djurvärld. En förutsättning för skyddet av det vilda är att miljön vårdas, d. v. s. att tillgången på föda och lämpliga uppehållsplatser bevaras. Slutligen bör det ankomma på nämnden att främja upplysning och propaganda samt tillhandagå med råd och anvisningar på naturskyddets område ävensom att med uppmärksamhet följa naturskyddets utveckling i andra länder. För att kunna fullgöra sistberörda uppgift torde nämnden böra ingå som medlem i den internationella naturskyddsunionen. Härigenom skulle nämnden få tillgång till den grundläggande naturskyddslitteraturen samt information i aktuella naturskyddsfrågor i olika länder.
De uppgifter, som skola anförtros statens naturvårdsnämnd, böra angivas i särskild instruktion för nämnden. Förslag till sådan instruktion har utarbetats. I detta upptagas jämväl andra erforderliga föreskrifter med avseende å nämndens verksamhet. Utredningen hänvisar härutinnan till förslaget.
Den omedelbara vården och förvaltningen av de olika skyddsobjekten enligt naturskyddslagen avses enligt utredningens förslag skola handhavas, beträffande kronomark av den myndighet som förvaltar marken, således i allmänhet domänstyrelsen, samt beträffande enskild mark som regel av skogsvårdsstyrelserna (jfr 2 och 7 §§ förslaget till tillämpningskungörelse). På den förvaltande myndigheten vilar även tillsynen av att meddelade ordningsföreskrifter efterlevas och beslutade skyddsåtgärder i övrigt genomföras. Genom denna anordning komma ett stort antal personer i ständig beröring med naturskyddsarbetet samtidigt som uppgiften för den enskilde befattningshavaren icke annat än i undantagsfall blir särskilt tidskrävande. I vissa fall, såsom i fråga om de större nationalparkerna, kan det bli nödvändigt med heltidsanställd bevakningspersonal. I allmänhet torde dock tillsynen över skyddsobjekten kunna utövas vid sidan av vederbörande befattningshavares, till exempel en skogsvårdstjänstemans, egentliga arbete. Hinder avses icke skola möta att, då det gäller annan mark än kronomark, anförtro vården och förvaltningen åt enskilda organisationer eller personer. Fordras ersättning, får särskild uppgörelse träffas härom. Genom att naturskyddsarbetet på detta sätt decentraliseras, får naturvårdsnämnden tillgång till ett slags lokal representation, som torde bli av stort värde. Såsom förut nämnts måste nämnden söka följa utvecklingen på olika områden, där naturen beröres. Helst bör nämnden, redan innan ett företag av beskaffenhet att föranleda större ingrepp i naturen igångsättes, vara underrättad om den planerade åtgärden. Enligt 22 § förslaget till naturskyddslag förutsättes i dylika fall samråd skola ske med nämnden. Det torde emellertid icke vara tillfyllest att nämnden för sin information blir beroende av anmälan från vederbörande företagsledning. Det är nödvändigt att kontaktmän finnas runt om i landet, vilka dels kunna underrätta nämnden om när åtgärder från nämndens sida synas påkallade dels
