uppgift, om den organiseras som en statlig nämnd med ett sig underställt kansli, innefattande ett begränsat antal befattningshavare för ärendenas beredning och expediering. Genom nämndinstitutionen kan myndigheten tillförsäkras den intresserepresentation, som erfordras för naturskyddsärendenas allsidiga behandling. I nämnden kan beredas plats för företrädare såväl av vetenskapliga, estetiska och andra kulturella synpunkter som av ekonomiska och sociala intressen. Av vikt är att ledamöterna i den statens naturvårdsnämnd, vars inrättande utredningen alltså förordar, ha förståelse för naturskyddssträvandena och äga förmåga att bedöma naturens behov av skydd och vård. Samtidigt måste emellertid inom nämnden finnas förutsättningar att opartiskt pröva motstående intressens berättigade krav. Å andra sidan är det angeläget, att nämnden icke göres för tungrodd. För att den skall bli verkligt arbetsduglig torde antalet ledamöter böra bestämmas till högst sju. Med detta antal synas suppleanter bli överflödiga. Samtliga ledamöter böra förordnas av Kungl. Maj:t. Förordnandet torde böra avse viss tid, förslagsvis tre år. Bland ledamöterna bör Kungl. Maj:t utse en att vara ordförande och en att vara ersättare för denne.
Utredningen har icke funnit skäl tala för införande av annan ordning i
fråga om naturskyddsärendenas departementala handläggning än den som
för närvarande gäller. Naturvårdsnämnden förutsättes alltså komma att
lyda under jordbruksdepartementet. På nämnden ankommande speciella
uppgifter framgå av förslaget till naturskyddslag och förslaget till
tillämpningskungörelse till denna. Vid sidan härav måste emellertid nämnden i
sin egenskap av central myndighet för tillsynen och vården av
naturvärdena i landet få en mångfald åligganden av mera allmän karaktär.
Nämnden måste skaffa sig en så grundlig kunskap som möjligt om Sveriges natur
och om planerade åtgärder av beskaffenhet att kunna i avsevärdare grad
påverka densamma. Den måste därför med uppmärksamhet följa
utvecklingen på jord- och skogsbrukets samt jaktens och fiskets områden
ävensom i fråga om bebyggelse, väganläggningar, grustäkter och andra företag,
som medföra bestående ändring av naturförhållandena. Det är också av
vikt, att nämnden söker bilda sig en uppfattning om vården och
utnyttjandet av sådana betydelsefulla naturtillgångar som de lösa jordlagren,
grundvattnet och de rinnande vattnen. Den bör verka för att samtliga
naturvärden, såvitt möjligt, tagas till vara och vårdas ur både ekonomisk,
social och kulturell synpunkt. Härvid kunna de åtgärder, som böra vidtagas
och som nämnden bör taga initiativ till, vara likaväl av nyskapande och
omdanande art som skyddande och konserverande. Föreligger risk att vissa
tillgångar exploateras på sådant sätt att den naturliga balansen i landet
eller delar därav kan befaras bli störd, synes nämnden böra framlägga
förslag till motverkande åtgärder. Nämnden bör allmänt söka få sådana
192
