av Artur Hazelius, stegrades intresset för att söka bevara en äldre tids byggnader och husgeråd samt i anslutning till lokala eller provinsiella museer vidmakthålla gamla traditioner såsom folkdanser och bygdemusik. I många fall utvidgade de äldre fornminnesföreningarna sin verksamhet och i andra fall bildades nya organisationer av delvis olikartad karaktär, vilkas verksamhet erhöll stimulans från de större centrala institutionerna, främst riksantikvarieämbetet, Nordiska Museet och Skansen i Stockholm samt Kulturhistoriska museet i Lund.
I samband med den organiserade naturskyddsrörelsens framträdande kom även hembygdsrörelsen att inriktas på nya uppgifter, exempelvis bevarandet och vården av hembygdens natur. De nya formerna för hembygdsarbetet hänga samman med hela rörelsens nyorientering. Den konserverande hembygdstanken har kompletterats med en konstruktiv strävan som inriktats på en mera allmän och dagsaktuell bygdevård, i vilken naturvården ingår som en väsentlig del. För att bereda större möjligheter för de allmänt kulturella synpunkterna att göra sig gällande i samband med planeringen av tätorterna, bildades år 1916 Samfundet för hembygdsvård (jfr s. 50). Utan att bygga på en obligatorisk anslutning av de lokala hembygdsföreningarna har samfundet dock sökt att verka som en centralorganisation för dessa samt genom sin verksamhet och i sina publikationer varit en framgångsrik idégivare även beträffande naturskyddet. Vid sekelskiftet hade röster höjts för att söka åstadkomma en på svensk kulturtradition fotad nybebyggelse. Tanken var att de nya husen, så långt det gick med hänsyn till krav på modern bekvämlighet, skulle givas en form som anslöt sig till äldre, lokal tradition, samt att husen om möjligt skulle inpassas så att de anslöto sig till landskapet. Denna strävan har samfundet sökt främja, dels genom byggmästarskolan på Vilan för vilken samfundet varit målsman, dels genom en egen byggnadsbyrå dels ock, tidigare, genom byggnadskurser, avsedda att åt byggnadssnickare, murare m. fl. giva en kortare orientering i byggandets praktiska och teoretiska problem.
Genom hembygdskurser söker samfundet stimulera intresset för och giva ledning vid studiearbetet på hembygdsvårdens område. Samfundet ordnar också studieledar- och lärarkurser. Kursverksamheten bedrives i samarbete med hembygdsföreningarna, folkhögskolorna m. fl. Bland annat genom sin sekreterare utövar samfundet också en ganska omfattande föreläsningsverksamhet.
Landskapsvården har en viktig plats på samfundets program. Naturskyddssträvandena på detta och andra områden söker samfundet främja bland annat genom den i samarbete med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1939 startade vägbyrån och genom propaganda i sina skrifter och tidskriften »Bygd och Natur», vilken samfundet utger.
