Dessutom äro till samfundet anslutna cirka 60 hembygdsföreningar och andra korporationer.
Såväl Svenska naturskyddsföreningen som Samfundet för hembygdsvård åtnjuter för sin verksamhet bidrag av statsmedel. För budgetåret 1950/51 äro anvisade under nionde huvudtiteln såsom Bidrag till Svenska naturskyddsföreningen 12 000 kronor och under åttonde huvudtiteln såsom Bidrag till Samfundet för hembygdsvård 25 000 kronor.
Framställningar och förslag.
Frågan om ny naturskyddslagstiftning har vid flera tillfällen förts på tal och har även varit föremål för utredning. Den 6 april 1934 bemyndigade sålunda Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda med utredning av vissa i samband med naturskyddsärendenas behandling stående frågor. Departementschefen anförde därvid i yttrande till statsrådsprotokollet följande:
Under den tid, som förflutit efter ikraftträdandet av 1909 års naturskyddslagstiftning, har naturskyddsrörelsen i landet genomgått en avsevärd utveckling, som till en del lett den in på andra och nya vägar samt givit densamma i viss mån ändrade problemställningar. Vetenskapsakademien har genom sin naturskyddskommitté nedlagt och nedlägger ett högt skattat och erkännansvärt arbete i den befattning, akademien har att taga med naturskyddsfrågorna. Den betydelse, som dessa frågor emellertid äga, synes påkalla mera planmässiga åtgärder för naturminnenas bevarande än som är möjligt att ifrågasätta med den nuvarande ordningen för dessa frågors handläggning. En ingående utredning och prövning av frågan om den lämpligaste och mest effektiva anordningen av det statliga naturskyddet synes mig nu böra vidtagas. Med hänsyn till att de vetenskapliga och allmänt kulturella intressena av ett mera planmässigt naturskydd böra bliva bestämmande för de statliga naturskyddsåtgärdernas inriktning, synes det lämpligt att såsom första led i utredningen låta genom sakkunnig person verkställa undersökning angående de mest trängande och betydelsefulla uppgifter, som böra tillgodoses genom det allmännas naturskyddsverksamhet, ävensom rörande de riktlinjer för verksamheten, som därav kunna framgå.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades nämnda dag den 6 april
1934 såsom sakkunnig professor emeritus Rutger Sernander. Den 1 juli
1935 avgav Sernander betänkande rörande det svenska naturskyddets
organisation och statliga förvaltning samt uppgifter för det allmänna
naturskyddets verksamhet (SOU 1935: 26). I betänkandet sammanfattades
resultaten av utredningen på följande sätt:
Ett rationellt naturskydd är en viktig förutsättning för utvecklingen av
betydelsefulla moment i ett lands materiella kultur.
Växter, djur och vegetationstyper, som hotas till livet om ej naturskyddet ingriper, äro sålunda enbart på denna grund inte blott kuriosa. Ur ideell synpunkt äro de historiska urkunder, som kunna säga lika mycket om landets
