historia som en runsten, en hällristning, en kungagrav eller ett gammalt pergament.
Den materiella utvecklingen har emellertid i en sådan utsträckning och under sådana förut oanade former kommit i konflikt med naturen, att organisationen av dess skyddande måste på det kraftigaste utvecklas och genomgående omordnas.
Sådana fordringar ha i vår tid ställts på naturskyddets förvaltning, att nuvarande institutioner med sina resurser och konstitution icke kunna uppbära densamma.
Upprättandet av ett särskilt statsämbetsverk för naturskyddet är en viktig och trängande reform. Ämbetsverkets uppgift skall vara att jämte övertagande av de naturskyddsärenden, som nu åligga vetenskapsakademien och dess naturskyddskommitté, tillgodose det moderna naturskyddets krav.
Åt samma kommitterade, som befullmäktigas att framlägga ett förslag till naturskyddsämbetsverkets organisation, uppdrages att föreslå den revision och den omarbetning av gällande lagstiftning och förordningar rörande naturskyddet jämte följdförfattningar, vilka bliva behövliga.
I yttranden över betänkandet utsattes de framlagda förslagen för stark kritik. Vetenskapsakademien framlade i sitt yttrande ett nytt förslag i ämnet (se s. 184 o. f.).
Varken professor Sernanders betänkande eller akademiens förslag har föranlett åtgärd från statsmakternas sida. I anslutning till sina förslag om anslagsäskanden har akademiens naturskyddskommitté sedermera under flera år återkommit till frågan om naturskyddsverksamhetens omorganisation och därvid allt kraftigare understrukit nödvändigheten av en snar lösning.
Naturskyddet och detta närstående frågor ha även dragits under riksdagens prövning genom ett flertal vid olika tillfällen väckta motioner. Vid 1936 års riksdag väcktes två motioner, vilka båda hade till föremål friluftslivets markfråga. I anledning av den ena av dessa motioner, nr 165 i andra kammaren av herr Allan Andersson i Tungelsta och fru Rut Gustafson, beslöt kammaren för sin del på förslag av dess andra tillfälliga utskott i utlåtande, nr 10, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag, syftande till att åt den icke jordägande befolkningen underlätta och trygga möjligheterna att kunna idka friluftsliv, varvid jordägarnas och lantbefolkningens berättigade intressen borde ägnas särskilt beaktande. Andra kammarens beslut biträddes av första kammaren på förslag av dess första tillfälliga utskott (utlåtande nr 14), varefter riksdagen den 23 maj 1936 avlät skrivelse (nr 246) till Kungl. Maj:t i ämnet.
Den andra motionen väcktes i första kammaren av herr Fredrik Ström. I motionen (nr 294) yrkades, att riksdagen måtte begära, att Kungl. Maj:t ville utreda på vad sätt och i vilken omfattning statens domäner kunde och borde upplåtas till allmänningar för friluftsliv, varvid frågan om samarbete med kommunerna borde särskilt beaktas, samt på vad sitt vid
52
