och de tättbebyggda samhällenas befolkning (SOU 1940:12). Även detta betänkande kommer att i samband med naturparkerna närmare beröras.
I två likalydande motioner, nr 40 i första kammaren av herr Knut Petersson och nr 99 i andra kammaren av herrar C. G. Tengström och Oscar Dahlbäck, hemställdes vid 1937 års riksdag, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av förslag till en allmän naturskyddslagstiftning, inrymmande de grundläggande rättsreglerna för naturskyddet, samt om fullföljande av det påbörjade utredningsarbetet angående naturskyddets organisation och statliga förvaltning.
Första lagutskottet, dit motionerna hänvisades, anförde i utlåtande den 8 maj 1937, nr 56, att naturskyddsfrågan på grund av åtskilliga omständigheter erhållit förnyad aktualitet. Därvid hade den uppfattningen med allt större styrka gjort sig gällande att det här icke rörde sig om en exklusivt vetenskaplig fråga utan att hela naturskyddsproblemet måste tagas upp i ett vidare sammanhang, där nödigt utrymme borde lämnas även åt andra synpunkter, särskilt de sociala. Utskottet erinrade om, bland bland annat, att såväl berörda skrivelse från 1936 års riksdag som det av professor Sernander avgivna betänkandet vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Vid den fortsatta utredningen av naturskyddsproblemet torde, anförde utskottet, detta komma att upptagas till allsidigt bedömande även ur sociala, estetiska och andra synpunkter, allt i ändamål att åstadkomma en lämplig avvägning mellan de skiftande intressen som berördes av frågan. Med hänvisning till det läge, vari saken sålunda befunne sig, hemställde utskottet, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. – Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
I en vid 1941 års riksdag i första kammaren väckt motion, nr 65, av friherre Arvid De Geer och herr Rickard Lindström hemställdes att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t föreslå vidtagande av åtgärder till bevarande och skydd av sådana områden i vårt land, som av olika skäl borde bibehållas för framtiden som exempel å ursprungliga landskapstyper eller såsom behövliga i orubbat skick för vetenskap och forskning. I motionen anfördes bland annat följande:
I alla kulturländer har man småningom kommit ifrån den
uppfattningen av naturen och landskapet såsom ett i och för sig likgiltigt råmaterial
för ekonomisk exploatering, som i framåtskridandets intresse bör ekonomiskt
utnyttjas så fullständigt som möjligt intill gränsen för det tekniskt möjliga.
Redan ur den ekonomiska hushållningens synpunkt har på det ena området
efter det andra en viss plan och måtta i exploateringen av naturen befunnits
nödvändig och reglerande ingrepp från det allmännas sida befunnits påkallade
för att stävja rovdrift och motverka onödig förstörelse av oersättliga värden.
Sålunda hava jaktlagar införts för att hejda utarmningen av viltbeståndet
och den fortskridande utrotningen av jaktbara djurarter, skogslagar för att
trygga en jämn och uthållig skogsproduktion. I samma mån som den primitiva,
54
