försäljning av kronans mark skälig hänsyn borde tagas till i vad mån denna mark finge bevaras i det allmännas ägo för att tillgodose nuvarande eller framtida behov av allmänningar för friluftsliv och rekreation. Över motionen avgavs utlåtande (nr 85) av jordbruksutskottet, som – under hänvisning till den av riksdagen i nyssberörda skrivelse, nr 246, begärda utredningen – hemställde, att motionen icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Den 28 maj 1937 erhöll chefen för socialdepartementet Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för den av 1936 års riksdag begärda utredningen (fritidsutredningen). I uttalande till statsrådsprotokollet nämnda dag förklarade departementschefen att problemet borde upptagas från väsentligt vidare utgångspunkter än som skett i riksdagsskrivelsen. I första hand mötte den av riksdagen uppmärksammade frågan om tillhandahållande i erforderlig utsträckning av markområden, lämpade att utgöra tillflyktsorter under fritiden för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning. En annan icke mindre betydelsefull del av det föreliggande problemkomplexet avsåge frågan om bebyggelsen i de områden, som vore lämpade för uppehåll under fritiden. Men vid sidan av berörda uppgifter inställde sig otvivelaktigt åtskilliga ingalunda lättlösta organisatoriska problem, såsom tillhandahållandet av inkvarteringsmöjligheter i detta ords vidsträcktaste mening, tillgängliga för breda lager av folket. Vidare borde kommunikations- och transportförhållandena övervägas.
I direktiven anförde departementschefen ytterligare bland annat följande:
Av det anförda framgår att föreliggande spörsmål är ett socialt problem av
betydande räckvidd. Otvivelaktigt kunna emellertid jämväl andra synpunkter
anläggas på detsamma. Sålunda är det mig angeläget att betona, att
naturskyddssynpunkterna icke få och icke heller kunna lämnas ur sikte, då det gäller
att för folket i gemen öppna i vidare utsträckning tillgång till vårt lands natur.
Jag kan härvid icke underlåta att understryka angelägenheten av att genom
upplysnings- och propagandaverksamhet sörjes för att friluftslivet icke går
förödande fram över natur samt växt- och djurliv. Det synes mig uppenbart att
vid planläggningen av olika åtgärder hithörande förhållanden i erforderlig mån
böra vinna beaktande.
Den 28 november 1938 framlade fritidsutredningen betänkande med
förslag angående reglering av strandbebyggelsen m. m. (SOU 1938:45). I
betänkandet upptogs förslag till lag med vissa bestämmelser angående
bebyggelse m. m. vid rikets stränder (strandlag). Redogörelse för detta
lagförslag lämnas i det följande i samband med naturskyddsutredningens
förslag om naturparker, om reklamanordningar i det fria samt om
nedskräpning.
Den 31 maj 1940 avgav fritidsutredningen ytterligare ett betänkande, nämligen med förslag angående inrättande av fritidsreservat för städernas
