intressen, bör alltså – då det ej kan själv ingripa reglerande på det ekonomiska området – tillse att i förekommande fall frågan uppmärksammas av den eller de myndigheter, på vilka. sådant ingripande ankommer.
Till förebyggande eller motverkande av ur naturskyddssynpunkt
olämpligt intrång i naturen kunna reglerande bestämmelser finnas erforderliga i
två hänseenden. nämligen dels till skydd mot skada vid utövande av den
rätt, som med avseende å annans fastighet tillkommer allmänheten
(allemansrätten), och dels till skydd mot skada eller åtgöranden vid utövande
av enskild rätt, d. v. s. äganderätt eller därur härflytande rättighet.
Allemansrätten har behandlats i en av hovrättsrådet, numera häradshövdingen G. Carlesjö utarbetad promemoria, vilken såsom bilaga fogats vid fritidsutredningens förenämnda (s. 53) betänkande med förslag angående inrättande av fritidsreservat. I promemorian uttalas att det för en var är lovligt att, oberoende av ägarens vilja, i viss utsträckning färdas över och uppehålla sig å annans fasta egendom, att begagna sig av vattnet i sjöar och vattendrag för båtfärder, bad, tvätt etc. samt att på annans mark tillgodogöra sig vissa naturalster såsom vilt växande bär, blommor, örter och svampar. Beträffande den rättsliga beskaffenheten av allemansrätten yttras i promemorian följande:
Allemansrätten är ingen rätt i privaträttslig (civilrättslig) mening och
åtnjuter, åtminstone där den icke undantagsvis blivit föremål för reglering genom
lagstiftning, ett högst ofullständigt rättsskydd. Allemansrätten kan till exempel
genom av ägaren företagna dispositioner med avseende å fastighetens användning
bringas att upphöra. Den faktiska utövningen av allemansrätten kan
omöjliggöras genom att markägaren exempelvis uppsätter ett oöverkomligt stängsel.
Därest statsmakterna skulle vilja göra inskränkningar i allemansrätten genom
ändrad lagstiftning (till exempel beträffande rätten till bärplockning) kan detta
– utan att det skulle strida mot grunderna för svensk rättsåskådning – ske
utan ersättning till dem, som kunna påvisa, att de förut haft en icke obetydlig
inkomst av rättens utövande. Å andra sidan finnes det givetvis icke något
principiellt hinder för att genom lagstiftning skapa visst skydd för utövandet
av allemansrätten.
Innehållet i allemansrätten, vars omfattning i flera avseenden är oviss
samt dessutom torde skifta inom olika delar av landet, skall icke av
utredningen göras till föremål för närmare undersökning. Här skola endast
i form av exempel angivas olika skador, som kunna uppkomna vid
allemansrättens utövande, samt de förbud och andra åtgärder, som kunna
ifrågakomma för att dylika skador skola undvikas.
Givetvis innebär icke allemansrätten befogenhet att vidtaga ingrepp, som äro att beteckna såsom skadegörelse eller åverkan enligt allmän strafflag. Typiska exempel å skador genom utövning av allemansrätt äro däremot slit- och trampskador å markvegetationen, skador å fågellivet genom
74
