olämpligt uppträdande under häckningstider, utarmning av floran genom bortplockning av blommor samt nedskräpning och förorening.
Ett effektivt sätt att undvika skador av detta slag är givetvis att genom naturskyddslagstiftning eller annorledes begränsa allmänhetens färdselrätt. Sålunda kan inom ett område, som är i behov av skydd, färdseln antingen förbjudas helt beträffande vissa särskilt ömtåliga delar eller tillåtas endast under förutsättning att godkänd förare medföljer och dennes anvisningar åtlydas. Inom andra delar åter kan allmänhetens rätt till färdsel begränsas till vägar och särskilt utmärkta stigar. Ur övervakningssynpunkt kan det måhända befinnas lämpligt att inom ett område förbjuda färdsel nattetid. Åtskilliga färdselförbud torde endast behöva gälla vissa årstider.
I vissa fall kan det vara av betydelse att färdselsättet blir föremål för reglerande bestämmelser. Förbud kan således erfordras icke endast mot exempelvis ridning och skidåkning utan även mot att flyga över ett område eller att där landa med flygplan eller att med båt färdas inom området eller angöra dess stränder.
Likaledes kan förbud meddelas mot att medföra hund eller skyldighet åläggas besökande att hälla medförd hund kopplad.
Beträffande idrottstävlingar och liknande anordningar inom område, vars natur skall skyddas, kan det vara önskvärt att meddela restriktiva bestämmelser, i undantagsfall till och med totalförbud. I bestämmelserna kunna uppställas krav på förhandsanmälan med angivande av vilka som äro ansvariga för tävlingsanordningarna samt åtagande från deras sida att iordningställa området.
Allemansrätten kan även i andra avseenden behöva begränsas. Sålunda kan det exempelvis finnas lämpligt att förbjuda uppgörande av eld i det fria samt i vissa fall till och med tobaksrökning inom området.
Beträffande en del särskilt ömtåliga naturområden kan det vara angeläget, att särskilda bestämmelser meddelas i vad avser nedskräpning och förorening av naturen. Sådana bestämmelser kunna innefatta förbud bland annat mot att rista å berg och stenar, att rita eller måla å naturföremål eller att eljest osnygga i naturen.
Andra exempel på begränsningar i allemansrätten äro de inom nationalparkerna gällande förbuden mot att omhändertaga mineral samt att döda, fånga eller skada djur, såvitt det icke sker till försvar mot angrepp eller fredande av person eller egendom. Förbud kunna även meddelas mot att plocka bär eller svamp. Förbuden kunna alltefter behovet varieras från totalförbud till att avse vissa arter eller viss tid av året. De kunna också efter omständigheterna begränsas till exempel att avse allenast rätten att plocka blommor för avsalu eller att upptaga växt med roten.
De inskränkningar, som ur naturskyddssynpunkt kunna komma i fråga för ägare och därmed jämställda, torde väl oftast avse områdes brukande.