naturen mot olämpliga ingrepp. Dels blir den emellertid också nyskapande eller positiv, nämligen att arbeta för att naturen får den vård som behövs för att dess tillgångar skola giva största möjliga utbyte ur olika synpunkter. För närvarande torde naturskyddets ledning närmast åvila vetenskapsakademien och dess naturskyddskommitté. Den omfattning, verksamheten kan beräknas få, utesluter möjligheten att i fortsättningen belasta akademien därmed. Den sociala inriktning, som naturskyddet enligt utredningens förslag avses skola i mycket erhålla och de uppgifter i övrigt som enligt utredningens mening falla inom naturskyddets arbetsområde, göra det också olämpligt att anförtro detta arbete åt en myndighet, med utpräglat vetenskaplig läggning. Utredningen föreslår, att en särskild naturvårdsmyndighet skapas. Att utredningen använder benämningen naturvårdsmyndighet och icke naturskyddsmyndighet, fastän den föreslagna lagen givits namnet naturskyddslag, beror på att myndighetens uppgifter avses icke skola begränsas till tillämpningen av naturskyddslagen utan erhålla en mera vidsträckt och i egentlig mening naturvårdande karaktär. Ehuru myndigheten givetvis måste förses med möjligheter att inom naturskyddets olika områden effektivt medverka till uppnående av de resultat, som lagstiftningen och de till grund för denna liggande övervägandena åsyfta, torde organisationen kunna givas begränsad omfattning och hållas inom en tämligen snäv kostnadsram. Till frågan om naturvårdsmyndighetens närmare organisation och arbetsuppgifter återkommer utredningen i det följande.
