vildmarkskaraktär och icke onödigtvis förses med vägar, medan andra områden måhända genom anläggning av vägar m m bör göras mera tillgängliga för bilturister. Det är emellertid icke möjligt att utan omfattande utredning bedöma i vilken utsträckning och hur dessa ödemarksområden i framtiden kan få disponeras för att tillgodose allmänhetens behov av friluftsliv. Samverkan mellan framför allt kommuner, markägare, vattenkraftsintressen, turistväsendet och lappväsendet måste här ske.
Västerbottens län
a. Svårbedömbart. Det bör emellertid ligga i de större tätorternas intresse att i tid säkerställa serviceområden. Vissa behov härav synes föreligga i några kommuner, men kan endast av några få preciseras.
b. Tillgången på strövområden är nästan obegränsad bl a genom förekomsten av kronomark, allmänningsmark och fjällområden.
Norrbottens län
Beträffande serviceområden hänvisas till en sammanställning av yttranden från länets kommuner innehållande ett flertal preciserade områden. Såsom exempel härpä kan nämnas Ädnamvaare 8 km från Kiruna, Sandön samt delar av Hertsön, Mulön m fl utanför Luleå, Storön, Frevisören, Fälesön och Sandgrynnan i Nederkalix, Kallax, Kvarnträsket, Sinksundet m fl i Nederluleå och Färöarna samt området mellan Ankarskatavägen och Fårösundet i Piteå stad.
Såsom strövområden bör främst reserveras skärgårdarna och fjällen inom länet.
2. Olika sätt att säkerställa frilufisområden
I samband med inventeringen av naturvårdens framtida markbehov har utredningen även inhämtat länsstyrelsernas synpunkter på hur de i föregående avsnitt av betänkandet redovisade områdena kunde säkerställas för användning som fritidsområden. Som olika alternativ har utredningen antytt bl a kommunala förvärv, åtgärder enligt byggnadslagen eller strandlagen samt naturskyddslagens bestämmelser om nationalpark och naturpark.
Flertalet länsstyrelser har ansett att det på lång sikt säkraste sättet att bevara fritidsområdena vid deras karaktär måste vara att dessa genom kommunalt engagemang eventuellt kombinerat med statsbidrag överföres i allmän ägo eller eljest säkerställes för sin användning. Härvid kommer det uppenbarligen att bli fråga om stora ekonomiska insatser för marklösen eller till ersättning för mistad glesbebyggelserätt. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller sålunda, att den starka ägosplittringen inom länet gör att ersättningsbelopp av denna art blir högst betydande.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att med nuvarande lagstiftning är kommunernas möjligheter att utan stora ekonomiska insatser trygga behovet av större fritidsområden mycket begränsade. Det påpekas även att de områden som bör avsättas i de flesta fall icke erfordras för den egna kommunens invånare utan i första hand för befolkningen i storstäderna. Länsstyrelsen anför vidare, att det torde vara nödvändigt att genom en hela det skånska landskapet omfattande översiktlig planläggning klargöra,
