förbuden täcker inte alla de negativt verkande faktorer som är möjliga, t ex olämpligt förlagda eller utformade vägar, militära anläggningar, kraftledningar, granplantering av hagar mm. Byggnadsförbud enligt 86 och 122 §§ byggnadslagen torde vidare inte kunna tillämpas i fråga om större strövområden med mer »normal» natur. Däremot torde byggnadsförbudet vara tillämpligt i fråga om sådana områden som 8 och 14 och en del särskilt natursköna partier av flera andra områden, men just i sådana fall framstår deras otillräcklighet särskilt tydligt.
c. Översiktlig planläggning enligt byggnadslagen säkerställer utan fastställelse i och för sig icke några fritidsområden. Möjligheten att fastställa fritidsområden i generalplan torde främst av ekonomiska skäl vara mycket begränsad.
d. Nationalparksinstitutet torde inom länet på sin höjd vara tillämpligt i fråga om smärre kronomarkarealer av speciell beskaffenhet. Ett förslag om att göra Floran-området till nationalpark efter föregående markbyte mellan kronan och enskilda markägare har inte godtagits av Domänverket.
För de kronomarker inom länet, som bör säkerställas som fritidsområden, torde domänreservat eller naturpark mestadels vara de lämpligaste skyddsformerna.
Naturparksintitutet torde dock med nuvarande utformning endast i enstaka fall kunna tillämpas på enskild mark och då närmast i fråga om dels större egendomar med för den sociala naturskyddstanken förstående ägare, samt dels områden, som kan tänkas ingå i fastställd plan. I fråga om ägomässigt starkt splittrade områden torde det vara omöjligt att få alla markägares medgivande till detta slags fridlysning. Sådant medgivande krävs ju enligt lagen, om inte områdena blivit avsatta i fastställd plan.
I en del fall torde en fredning som naturminne vara en framkomlig väg. Det gäller som redan antytts t ex Floran-området och Jumkilsåns ravin. Även i fråga om fritidsområden, som säkerställts på annat sätt, kan ifrågasättas om inte ur naturvetenskapliga eller andra synpunkter särskilt skyddsvärda partier inom områdena borde fredas som naturminnen.
e. En tänkbar lösning att säkerställa vissa områden för användning som fritidsområden torde vara att använda servitutsinteckningar. Den har varit på tal i fritidsutredningen 1940 och förarbetena till strandlagen och torde med fördel nu närmare böra undersökas, varvid ändringar i servitutslagstiftningen eventuellt måste förutsättas.
Ett mer allmänt avsättande och vidmakthållande av större fritidsreservat synes sålunda fordra en ändrad lagstiftning med dels utvidgade servitutsmöjligheter och med dels möjlighet att liksom i fråga om naturminnen avsätta fritidsområden mot markägarens vilja — givetvis med ersättning för »avsevärt men», i varje fall beträffande markens avkastning. Det lätt missförstådda ordet »naturpark» bör f ö i en ändrad lagstiftning utbytas mot ett mer adekvat uttryck.
G. Utredningens sammanfattande bedömning av inventeringsresultatet
Den under avdelning B av detta kapitel lämnade överblicken över de nuvarande naturskyddsobjektens omfattning och karaktär ger anledning till åtskilliga reflexioner.
Ett första slående intryck är den påtagliga bristen på systematik och planmässighet som råder i fråga om områdenas hänförande till viss kategori. I stort sett likartade objekt kan återfinnas under flertalet rubriker.
