också till att utöka dem i förekommande fall. De ursprungliga förordnandena av här ifrågavarande slag har närmast generell karaktär för de områden de gäller. Någon individuell prövning i varje särskilt fall har knappast skett.
En sådan individuell prövning har däremot skett regelmässigt vid tillämpning av det andra här åsyftade tillvägagångssättet vid utfärdandet av strandlagsförordnanden. Detta innebär att man efter ett mera detaljerat studium av förhållandena avsatt begränsade områden på olika platser som bedömts särskilt värdefulla ur de synpunkter strandlagen har att bevaka. Även lokaliseringen av dessa förordnandeområden har tidigare kunnat ske utan planering i egentlig mening men med stöd av ortskännedom samt iakttagelser vid besiktning på platsen. Tillämpningen av denna metod har alltså i stort sett lett till att en rad värdefulla punktområden blivit skyddade. Efterjusteringen har i dessa fall närmast varit avsedd att efter översiktlig planering utveckla detta strandskydd att omfatta även mera sammanhängande strandområden i erforderlig omfattning. Även i detta fall har planeringsåtgärderna oftast uteblivit av liknande skäl som nämnts ovan.
Uppenbart är att de två olika tillvägagångssätten måste ha lett till väsentligt olika resultat då det gäller strandskyddets kvantitativa omfattning. Detta framgår också av tabellen över totala strandlinjens längd vid områden med strandlagsförordnanden i de olika länen. Den förra metoden förekommer i folkrika delar av landet där tillgången på fria stränder är förhållandevis begränsad och där trycket på dessa stränder därför blir stort. Det andra tillvägagångssättet däremot förekommer helt naturligt mest utpräglat i sådana glesbefolkade delar av landet där tillgången på fria stränder är stor.
Från många håll understrykes att strandskyddets nuvarande omfattning icke får betraktas som ett slutresultat av verksamheten. Tvärtom är man i allmänhet av den uppfattningen att det krävs en översyn av de nuvarande strandlagsområdenas omfattning. En sådan översyn anses i dagens läge motiverad icke enbart eller ens huvudsakligen med hänsyn till vad som sagts tidigare om efterjustering av preliminärt betonade strandregleringsåtgärder. Det viktigaste skälet till en omprövning av strandregleringen anges nu vara fritidsbebyggelsens utomordentligt snabba utveckling på senare år, en utveckling som i många fall har ändrat förutsättningarna för tidigare gjorda överväganden på detta område. Denna utveckling är naturligen starkast uttalad i kustlänen och då icke minst på västkusten.
En redogörelse härom lämnas av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i en orienterande skrivelse den 25 juli 1961 till vissa statliga och kommunala organ m fl:
Under de två senaste decennierna har vårt län kommit att utnyttjas för fritidsändamål i en utsträckning som man tidigare ej kunnat göra sig en föreställning
