Sida:SOU 1962 36.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
129

säkerställande av för den stora allmänheten öppna badstränder ävensom av verkliga strövområden, lätt tillgängliga för den växande stads- och industriortsbefolkningen i Västsverige och därvid i främsta rummet Göteborgsregionens. Det är även angeläget ur fritidssynpunkt att mindre öar och holmar hålles fria från bebyggelse så att desamma blir tillgängliga för den båtägande allmänheten. I rekreationshänseende har småbåtarna kommit att spela en allt större roll som ett bekvämt fortskaffningsmedel för dem som vill komma ut i vårt läns rika skärgård. Denna utveckling kommer otvivelaktigt att fortsätta i ökat tempo, särskilt med hänsyn till den masstillverkning av mindre plastbåtar som nu börjat komma igång.


I rådande läge anser länsstyrelsen att den översyn av strandlagsområdena i länet som pågår på länsarkitektkontoret måste med nödvändighet leda till en utökning av förordnandeområdena. Emellertid utlöser det starka trycket på stränderna enligt länsstyrelsens mening därutöver ett behov av att även på annat sätt säkerställa allmänhetens tillgång till stränder på västkusten för bad och friluftsliv. Detta säkerställande skulle i första hand avse dels större strandområden som utgör lämpliga badplatser för en större bilburen allmänhet, dels holmar och mindre öar i skärgården som utgör lämpliga badplatser för den båtburna allmänheten, dels större strövområden i Göteborgstrakten och dels slutligen vissa ur naturskyddssynpunkt särskilt värdefulla områden. Angivna syfte skulle kunna uppnås antingen genom direkta markförvärv eller också genom upplåtelse av mark under arrende i en eller annan form, varvid markanskaffning och förvaltning skulle kunna omhänderhas av en stiftelse. Enligt vad utredningen inhämtat har det också numera bildats en stiftelse för här avsett ändamål vari ingår som huvudintressenter Göteborgs stad samt Göteborgs och Bohus läns landsting.

Även i sådana delar av landet där strändernas exploatering tidigare icke varit särskilt framträdande pågår nu en snabb utveckling på detta område. Ett slående exempel belyses i en av Sundsvalls södra lantmäteridistrikt år 1961 verkställd inventering av fritidsbebyggelsens utbredning i Njurunda kommun på Medelpadskusten. Där hade antalet sommarstugor fördubblats under 1950-talet från ca 500 till ca 1000. En viktig iakttagelse i sammanhanget var att denna väldiga ökning skedde i accelererande takt samt att utvecklingstendensen innebar fortsatt stegring. En annan intressant iakttagelse var att av totala antalet sommarstugor i Njurunda inte mindre än ca 80 % ligger vid kusten och återstående ca 20 % huvudsakligen vid insjöar och vattendrag. En undersökning rörande nytillskottet år 1959 av avstyckade tomter för fritidsändamål i hela Västernorrlands län redovisas i en av Kramfors lantmäteridistrikt år 1960 utarbetad strandutredning för Nordingrå kommun i Ångermanland. Denna undersökning visar att detta nytillskott var 454 tomter, som fördelas med 48 % vid kusten, 38 % vid insjöar och vattendrag samt 14 % i andra lägen. Dessa uppgifter

9