130
överensstämmer väl med en från olika delar av landet omvittnad tendens att vattnet attraherar fritidsbebyggelsen i en utsträckning som medför att denna i mycket stor utsträckning är ett strandproblem.
Samtidigt anmäler sig en ökande kommunal aktivitet beträffande strandregleringen varvid det blir allt vanligare att en översyn av strandskyddet infogas som ett led i den kommunala översiktliga planeringen av bland annat markanvändningen för fritidsändamål. Den moderna strandplaneringen följer därvidlag två olika men närbesläktade utvecklingslinjer som båda är väl förenliga med strandlagens intentioner. Den ena innebär att kommun låter upprätta generalplan enligt byggnadslagen över bland annat kommunens stränder med närmaste uppland, innefattande utom annat en planering av strandlagsområdenas omfattning. Genom att generalplanen icke fastställes — men väl ofta antages — uppkommer icke någon konflikt med undantagsregeln i 1 § tredje stycket strandlagen att lagen icke avser område som ingår i fastställd generalplan. Därigenom uppfyller generalplan också kravet att strandplaneringen skall vara enbart vägledande och icke bindande. Exempel på strandplanering av här ifrågavarande slag finns kanske främst i kustkommunerna i Göteborgs och Bohus län. Det andra tillvägagångssättet innebär att kommun föranstaltar om en informell översiktlig planering likaledes över kommunens stränder med närmaste uppland där man reserverar mark för bland annat strandlagsområden och andra naturområden och även gör vissa rekommendationer beträffande markanvändningen i övrigt. I detta fall får planeringsresultatet kommunal sanktion därigenom att ett kommunalt beslutande organ med stöd av strandplaneringen hemställer hos länsstyrelsen om åtgärder enligt 1 § strandlagen och i förekommande fall i andra hänseenden. Strandplaneringen fungerar i övrigt som ett kommunalt handlingsprogram beträffande markanvändningen för fritidsändamål. Exempel på strandplanering av denna typ finns bland annat i en del kustkommuner i Kalmar och Västernorrlands lån. Vid båda tillvägagångssätten säkerställes länsstyrelsens tillsyn över planeringen dels genom kontinuerligt samråd mellan det kommunala planeringsorganet och vederbörande länsplaneringsorgan och dels genom att länsstyrelsen har beslutanderätt beträffande bland annat strandlagsförordnanden.
C. Strandlagens ekonomiska konsekvenser
Av undersökningen framgår att ersättning för inskränkning i bebyggelserätt eller annan kostnad för det allmänna på grund av strandlagens tillämpning utbetalats från vederbörande förslagsanslag i mycket begränsad utsträckning. Sådan ersättning har före 1 mars 1962 förekommit endast i fyra län och till ett sammanlagt belopp av 108 561 kronor 60 öre. För-
