Det är ett av naturvårdens huvudproblem. Men det är också en allt längre gränslinje mellan naturvård och turism. Det kan mycket väl hända, att de båda företeelsernas företrädare kan komma att stå i opposition till varandra.
Det är i högsta grad rimligt — och det måste av turistorganisationernas företrädare helt naturligt hävdas — att semesterfararna under sin lediga tid får tillgång till den fria ursprungliga natur, som bör vara ett gemensamt värde för alla invånare i landet. Det är samtidigt klart, att markägarna har ett högst legitimt krav att få sin egendom bevarad oskadad. Att helt undvika skadegörelse på natur- och kulturvärden med så stora strömmar av människor blir svårt. Det finns olika vägar att söka bättra på detta sakernas tillstånd.
En väg är lagstiftning. En annan — lika viktig, ja kanske rent av viktigare — är folkuppfostran. Uppenbarligen skulle en propaganda för ökat naturvett och hänsyn till markägarna vinna i effektivitet om den kunde anknytas till de stora folkrörelserna.
Svenska folkets umgänge med naturen kommer att bli allt livligare och allt mer differentierat. Det är inte bara frågan om vissa speciella större fritidsområden med fjäll, skogar och stränder utan också de strövmarker som ligger närmare tätorterna. Det behövs ett stort register ifråga om friluftslivet och en stor valfrihet för människorna.
En modern och framsynt naturvårdspolitik måste alltså anpassas efter dessa medborgarnas ändrade fritidsvanor och behov.
Av stort intresse är den utredning om friluftslivet i Förenta Staterna, »Outdoor Recreation for America», som i början av år 1962 överlämnats till presidenten. Det framgår därav bland annat, att man genomsnittligt räknar med att en fjärdedel av fritiden används för friluftsliv. Hela amerikanska folkets årliga antal friluftsdagar har beräknats till omkring 4 miljarder och prognosen för utvecklingen till år 2 000 visar att antalet då skulle ha stigit till 12 miljarder, dvs en tredubbling.
Med utgångspunkt från denna sannolika ökning har de framtida behoven av strövområden bedömts bli allt större. Utredningen har därför rekommenderat snabba åtgärder i form av planering och avsättande av olika slag av områden från »närområden» för tätorterna till de mest svårtillgängliga och orörda vildmarksområden.
Av särskilt intresse är att i det storstilade program för anskaffande av friluftsområden, som den amerikanska utredningen framlagt, betydande utrymme beretts åt kulturella inslag liksom åt områden där jordbruk, skogsbruk och fiske fortfarande skall bedrivas på hävdvunnet sätt.
