194
Stadgandena i fråga tillkom på förslag av naturskyddsutredningen, som emellertid givit huvudprinciperna för naturskyddet en något mera preciserad utformning. Naturskyddsutredningens lagförslag hade följande lydelse:
Naturen skall med hänsyn till sin allmänna betydelse ur kulturell, social och ekonomisk synpunkt skyddas och vårdas som en nationell tillgång under iakttagande av att markägares och andra rättsinnehavares enskilda intressen tillbörligen beaktas.
Envar bör i sitt umgänge med naturen visa varsamhet, så att onödig skada ej uppkommer.
Vissa remissmyndigheter framförde emellertid tveksamhet om
innebörden av kulturell, social och ekonomisk synpunkt och även i övrigt
framkom delade meningar om den allmänna räckvidden av naturskyddslagen.
Den nu gällande lydelsen motiverades av departementschefen på följande
sätt:
Om naturskyddsverksamheten skall bli effektiv, lär den icke kunna begränsas till ingripanden enligt naturskyddslagen. Minst lika viktigt är att allmänheten med hjälp av upplysning och propaganda fostras att ta allt större hänsyn till naturen och dess värden. För organisationer och andra som ägna sig åt sådan upplysnings- och propagandaverksamhet torde det bli av värde att kunna åberopa ett lagbud, i vilket naturskyddets grundläggande idéer sammanfattas i en kort och lättillgänglig formel. Bland annat av denna anledning delar jag utredningens uppfattning att naturskyddslagen lämpligen bör inledas med en allmänt hållen paragraf, där principerna för naturskyddet angivas. Emellertid förefaller det mig som om utredningens förslag i denna del icke är alldeles tillfredsställande utformat. Såsom några remissinstanser framhållit, torde tvekan kunna uppstå om den rätta innebörden av uttrycket, att utgångspunkten för naturskyddsarbetet skall vara »naturens allmänna betydelse ur kulturell, social och ekonomisk synpunkt». Det synes mig också onödigt att i detta sammanhang särskilt understryka, att hänsyn skall tagas till markägares och andra rättsinnehavares intressen. Enligt min mening bör därför paragrafen blott innehålla en förklaring att naturen skall skyddas och vårdas såsom en nationell tillgång och en uppmaning till alla och envar att visa varsamhet i sitt umgänge med naturen. Departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.
Enligt utredningens mening bör inledningsstadgandet ses mot
bakgrunden av innehållet i den nya naturvårdslagen och de allmänna riktlinjer den
vilar på. På grund härav förordar utredningen ett förtydligande av
stadgandet. Detta torde böra ske dels genom att naturen betecknas som en allmän,
medborgerlig tillgång i stället för nationell tillgång, dels att som vägledande
princip för naturens skydd och vård anges hänsynen till samhällets behov.
Med sistnämnda precisering kan det icke råda någon tvekan om att
naturvården har att tillgodose alla samhällslivets behov inom området,
likgiltigt om de rubriceras som kulturella, vetenskapliga, estetiska eller sociala.
Härmed markeras även utredningens huvudprincip att naturvården är ett
