220
nybyggnadens läge och storlek utan även utsträckningen av den mark, som finge nyttjas såsom tomt till nybyggnaden. Dispensgivningens konsekvenser skulle då säkrare kunna bedömas.
Länsarkitekten i Kalmar län anser att strandkontrollen skall innefatta
utformningen av tomtplats och anför härom:
Strandlagen reglerar för närvarande endast lokaliseringen av bebyggelse, däremot icke utformningen av till huset hörande tomtplats. Detta synes vara en brist som bör föranleda komplettering, enär inhägnandet av en större tomtplats, som från byggnaden sträcker sig ned mot strandlinjen, kan innebära mycket stora olägenheter från strandlagssynpunkt, även om strandpassagen icke direkt skäres av.
Av tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961 framgår att frågan om
det allmänna och enskilda vägnätets inverkan på de intressen strandlagen
avser att skydda tagits upp i två motioner, som syftat till en sådan
utvidgning av strandlagskontrollen att den skulle komma att omfatta byggandet
av allmän och enskild väg. Efter viss remissbehandling anförde utskottet
härom (sid 14):
Som jämväl motionärerna funnit torde någon lagstiftning emot byggande av enskilda vägar å strandområden icke vara påkallad. Beträffande de allmänna vägarna torde av den tidigare redogörelsen framgå, att genom väglagstiftningen väl sörjts för att bl a sådana intressen som skall tillgodoses genom strandlagens bestämmelser skall vinna tillbörligt beaktande vid utarbetande och fastställande av arbetsplan för allmän väg. Då det givetvis ej är tänkbart att helt förbjuda, att strandområdena tas i anspråk för vägbyggnader, synes det — med hänsyn särskilt till att strandlagens tillämpning ankommer på länsstyrelserna, vilka tillika har ett väsentligt inflytande på utformningen av det allmänna vägnätet — icke finnas anledning förvänta, att en ändring av strandlagen i förevarande avseende skulle medföra ett tillgodoseende av strandlagsintressena i större omfattning än vad nu är fallet. Utskottet kan därför i likhet med flertalet remissinstanser icke förorda en sådan ändring.
Vid den av naturvårdsutredningen verkställda undersökningen har det
icke från något håll gjorts gällande att det skulle förefinnas ett behov av
att underkasta byggandet av allmänna vägar särskild strandkontroll.
Däremot har ett fåtal myndigheter ifrågasatt sådan särskild kontroll i någon
form beträffande enskilda vägar. Till dem hör länsstyrelsen i Kopparbergs
län som föreslår obligatoriskt samråd ur landskapsvårdande synpunkt och
anför:
I 19 § naturskyddslagen föreskrives beträffande arbetsföretag, som avser annat än bebyggelse och som kan komma att väsentligt ändra landskapsbilden, att samråd bör ske med länsarkitekten eller den han anvisar, innan företaget utföres. I likhet med naturskyddsrådet anser länsstyrelsen att samrådet ifråga om enskilt vägbyggande bör göras obligatoriskt. Bestämmelsen har nämligen beträffande anläggande av enskilda vägar visat sig vara praktiskt taget verkningslös. Sålunda
